Frida J Metso

Bildbloggen drar vidare

2007-10-16T13:32:00.000+01:00

Så, då var det dags för sista inlägget i just denna bildblogg. Vill ni fortsätta följa med i vad som händer och sker är det bara att titta in på min facebooksida, där jag börjar lägga upp bilder och skriva små texter. Och glöm inte att hålla dig uppdaterad på luf.se där jag lägger upp nya texter varje vecka.

Gambatte!

Fredag 28 september - Rödklätt för Burma

2007-09-28T09:22:00.000+01:00

En Emily the Strange-tröja var det enda röda jag hade - och nog passar texten "have a heart" ganska bra idag. Ikväll blir det manifestation på bland annat Medborgarplatsen i Stockholm till stöd för Burmas demonstranter, och LUF väljer idag att vädja också till det civila samhället. Det är Kina som är den vitkigaste spelaren för att inte blockera FN och för att förhandla med Burma. Kina reagerar mycket lite på världspolitiska händelser, men definitivt på det som berör landets handel och ekonomi. Politiskt kan vi inte bojkotta OS, men olympiska kommittén och enskilda idrottare kan göra det - och pressen på Kina har fungerat förut och kan fungera igen. Jag hoppas att vi får fler att agera själva, enligt sig egen moral och solidaritet, och inte bara sätta sin tillit till att poliker ska "göra något". Vi lever inte i parallella samhällen. De som har makt, oavsett vilken typ av makt, har också ett ansvar att använda den. Vi kräver det av Kina, likväl kan vi kräva det av politiker, av alla som idag manifesterar i röd tröja och av dem som gör OS, och legitimiten spelen medför, möjlig.

Måndag 24:e september - Ny förbundssekreterare..

2007-09-24T09:54:00.001+01:00

Efter en helg av möte med förbundsstyrelsen börjar veckan härligt: Anna Broman börjar på sitt nya jobb som förbundssekreterare. Vi andra drar en suck av lättnad och lassar på Anna ton av arbetsuppgifter. Välkommen in i gänget, Anna!

17 september - Alliansregeringen ett år

2007-09-24T09:51:00.000+01:00

Degen firades med en orange vitbok (hur många gånger kommenterades inte just färgen?) torgmöte med de fyra ledarna, kampanj (här syns en orangeklädd Tom Hedman), statsrådsutfrågningar, seminarium med statsråden (jag fick nästan ett enskilt samtal med migrationsminister Tobias Billström eftersom vi bara var två som dök upp till hans seminarium. Bra samtal, även om vi tycker mycket tvärtemot varandra i många av asylfrågorna. Tog givetvis upp frågan om gömda barns rätt till skolgång - och medan han erkänner rätten är han skeptisk till att bygga system som gör det reellt möjligt för de gömda barnen att gå i skola utan att utvisas.) och alliansfest på kvällen.

6-9 september. Folkpartiets Landsmöte

2007-09-20T10:04:00.000+01:00

Under helgen, och precis efter min födelsedag, hade partiet landsmöte. Ett bra sådant för LUF - den kompletterande psykiatrirapport som vi lade fram mottogs väl och gav bra diskussion, och ungefär tre fjärdedelar bifölls. Dessutom avslutades landsmötet helt lysande med att ett enhälligt landsmöte, efter att partistyrelsen jämkat sig, biföll mitt yrkande om att partiet skall verka för att göma flyktingbarn ska få gå i skola i Sverige. Inte dåligt, när det är skolministerns parti som tycker det!

Votering: Den första voteringen. Återigen beslutade landsmötet att hela partinamnet skulle användas - "Liberalerna" får inte kapas bort. Rafflande debatt.

Lars höll sitt sista tal och blev ordentligt - och i flera omgångar - avtackad.

EU-ministern blev vald till partiets vice ordförande.

Peter Giesecke, ordförande Liberala Studenter, var upp och slog ett slag för högskolan...

F.d. LUF-ombudsmannen Isabel Sommerfeld visade vart karriären är på väg nu med ett asbra sångframträdande.

Birgitta Ohlsson är givetvis uppe i talarstolen fler gånger med kraftiga argument.

Helene Odenjung blev vald till andre vice ordförande. Tyckte hon att Fp-landsmötet var roligare än LUF-kongressen?

Det var många duktiga luffare uppe i talarstolen som också satt ombud. Här är Patrik Björklund från Dalarna...

Paula Röttorp är egentligen inte luffare längre men betraktas så av oss. Mest för att vi vill sola oss i lite av hennes briljans.

Majed Safaee, förste vice ordförande LUF...

Carl B Hamilton var medförfattaren på en motion som rört upp känslor och skapat mediastormar: Att partiet skulle förändra sin biståndspolitik, gå ifrån enprocentsmålet och förändra inriktning till att även kunna använda biståndet till militära insatser. Det blev en het debatt - men utgången var klar redan från början. Partiets biståndspolitik ligger fast.

...Fredrik Malm, förre LUF-basen, var också uppe och härjade i talarstolen.

Alliansens partiledare besökte landsmötet och frågades ut i vänskaplighet. Jan tog sin plats i kretsen och verkade trivas.

Här sitter det nya partipresidiet och öppnar nya styrelsens första möte. Partisekreterare Ullenhag är ännu inte vald och får egentligen inte närvara och gömmer sig därför konsekvent i sin portfölj.

Köttberg och lammkött - Tisdagen den 4 september

2007-09-05T15:52:00.000+01:00

Dagen präglades väl visserligen mest av landsmötesförberedelser, men hade två uppbrott: P3s Kvällspasset, en kort intervju om Björklunds äldreutspel - det borde vara likabehandling i fokus, diskriminering varken av köttberg eller lammkött, gamla eller unga. Fick frågan om vilken typ av straff jag tyckte man skulle få om man diskriminerade och tänker nu efteråt att slag med käpp kanske hade varit ett bra svar. Efter P3 kilade jag in på Globaliseringsrådets första möte. Leijonborg öppningtalade stolt och Göran Rosenberg resonerade på temat "Föder globaliseringen extremism?" och publiken släpptes in i diskussion efteråt. Ganska mosig i huvudet själv efter dagens arbete var globaliseringsdiskussionen riktigt upppiggande och debattinläggen kändes riktigt spirituella. Mitt nya favorituttryck dök upp: psykohistorisk rubbning, som grund för terrorism.

Onsdagen den 23 augusti, Denna Onsdag

2007-08-24T16:17:00.000+01:00

Efter ett sommaruppehåll körde De Papperslösa i Stockholm igång sin Denna Onsdag-aktion på Mynttorget. Varje onsdag demonstrerar de, tillsammans med flera partier, mot att de papperslösa inte tas upp i debatten. Idag var dessutom Ulrika Karlsson från moderaterna med, extra kul att se lite rörelse inom regeringens största parti. På bilden, demonstrationens ständige hjälte och samordnare.

Dagen avslutades med en helt annan verklighet, mingel på Drottninggatan hos Sisters&Brothersbutiken som hade nyöppning och lanserade diverse hudvårdsprodukter för män. Alltid trevligt med mingel, och jag hade dessutom min stilige viceordförande Majed med mig.

Liberala ungdomsförbundets kongress 2007. 8-12 augusti, Munkebäksgymnasiet, Göteborg

2007-08-23T14:55:00.001+01:00

Kongressen inleddes med en förkongress för nya medlemmar och en kampanj på torsdagen för att uppmärksamma unga hemlösa. Här har vi två av stjärnorna i kampanjen som samlade in flest namnunderskrifter på naminsamlingen. Gå in på luf.se och skriv på du också!

FS-ledamot Johnny Foglander började efter ett tags seriöst kampanjande experimentera med olika boendemetoder.

Kampanjen för att uppmärksamma problemet med unga hemlösa hade en seriös namninsamling och ett seriöst flygblad - men gatuteatern, som gick ut på att försöka bygga sig ett hem för natten av kartonger skänkta av ICA, var mest för att dra till sig uppmärksamhet. LUFfarna mot hemlöshet hade en hel del problem.

Det händer att förbundsstyrelsen jämkar sig. Om än tveksamt.

Förbundstyrelsen måste vara vaken dygnet runt för att kunna försvara sina svar, stötta kollegorna och kunna jämka sig med bra förslag från ombuden. Så här mysigt blir det då, mellan Lars-Johan och Isak, vid fyratiden på morgonen.

Lars Leijonkungen Leijonborg talade för LUF-kongressen för sista gången som Fp-ledare. Passande nog var det i exakt samma sal som han, tio år tidigare, höll sitt allra första LUF-kongresstal som partiordförande.

Väst-ordföranden Samuel Kaufman: Som ledare ska man göra allt man begär av andra. Diskning är det optimala offret - som dessutom ger ursäkt att använda den här stilen."

Tidningen NU - med flera LUF-medlemmar i redaktionen.

Att vara ombud är mycket uttröttande. Karl Axelsson håller ett vakande öga på sin Uppsaladelegation.

Caroline Lundström, avgående FS-ledamot, alltid lika söt - även när hon talar onani som högskoleämne klockan fyra på natten.

Martin Kurz gjorde visit på LUF-kongressen - med nästa LUF-generation på axlarna.

Så här glad är valberedaren Karl Rydå när han blir omvald.

En stukad EU-minister tillsammans med Liberala Studenters Anna. Cissi var som vanligt toppen - speciellt i den ordentliga frågestunden efteråt.

Jan Björklund körde fritt från talarstolen och pratade både ideologi och praktik. Fick flera stående ovationer och övertygade även de luffare som varit lite tveksamma om att ungdomsförbundets kandidat till Fp-ledare är en prima kille.

Regnbågsinspirerad

2007-08-05T13:53:00.000+01:00

Stockholms Pride – där bilder säger mer än tusentals blogginlägg. Det var min första parad, och det var fantastiskt. Kul att ha Björklund, Karin P och Nyamko med – men de var helt klart inte huvudpersonerna. Innan jag gav mig iväg till priden läste jag en insändare av en äldre herre som bara såg Priden som en köttmarknad för HBT-personer, han talade om de läderklädda och galet nakna och - som han menade - "sexfixerade som vill att andra ska ha åsikter om deras privata sexliv". Hade han själv besökt paraden hade han förstått att den handlar om helt andra saker än kroppar – det handlar om tolerans och mångfald, om att inte be om att få bli accepterad för att man är ofarlig och som andra, utan kräva samma respekt trots att man sticker ut. Fler hetero i paraden nästa år, samhället är inte homo(gent) och fick vi alla sticka ut skulle ingen stickas ner.

Almedalsveckan 2007!

2007-07-26T15:45:00.000+01:00

Dag 3 - Lunch för att lyssna på hur vården i Sverige kan effektiviseras.

Behövs stora företag i vården?, seminarium av Nutek och Almega. Vi var på Friheten, och källaren blev så full att inte alla som kom kunde lyssna. Säger en del om intresset.

Bostadspolitisk debatt av jagvillhabostad.nu. Bra debatt, där skiljelinjerna mellan SSU:s Laila och mig blev önskvärt tydliga. Laila tycker den gamla politiken har fungerat bra och har inga nya lösningar.
Björklund anlände idag och deltog i flera intressanta debatter, bland annat den här med LO som handlade om hur man ska kunna byta yrke i ”vuxen ålder”. Riktigt intressant faktiskt, och Björklund var på hugget.

Träffade Svenska Riskkapitalföreningens VD Tom Berggren och fick lära mig mer om en spännande del av Sveriges investeringsvärld. Kul att de vill bli mer utåtriktade och öppna.

Kiss for Klimate – givetvis hånglar vi för välgörenhet!

Unga arkitektstuderande hade ett spännande hörn av Almedalen och diskuterade politik och arkitektur. När vi hade enats om att Läppstiftet i Göteborg är gräsligt kom vi genast på god fot.

Ja, just det: KD-dagen. Men Hägglund, som annars brukar vara lysande, höll ett ganska slätstruket tal. Gillade givetvis biten om den nya satsningen på vårdtillgänglighet över webben, LUF har ju pratat och motionerat om det ett tag.

Dagen avslutades med ett besök på premiären för Underbar, Gotlands första queerclub. Trots avsaknaden av ett riktigt bra dansgolv var det en skön klubb!

Dag 4 - Energipolitiska debatter, SKB:s om kärnbränsle och diskussion om hur man använder el i framtiden.

Vi var på SKB:s Sigyn och var egentligen en identisk panel hela tiden, så jag nöjer mig med Ellas piratstil som illustration. Go Ella!

Idag, äntligen lite politik som skapar känslor: LUF Norrort tillsamman med Flyktingfonden och SOL-klubben hade mingel och releasefest för nya hemsidor. Jag, Birgitta Ohlsson, Philip Wendahl (LUf:s förbundsstyrelse, SOL-klubbens grundare) och Patrik Björklund, eminent ordförande i Flyktingfonden, höll appeller och här på bilden minglar Douglas och Hannah.

Dag 5

Inledde dagen med ett av LUF:s ordnade seminarium tillsammans med RFSL ungdoms Alex. Jag hann bara stanna en kort stund, men diskussionen om normer var engagerande. Rusade sedan iväg på debatt om killars ohälsa och osunda könsroller.

Ett av Almedalens mest intressanta (och över alla politiska gränser mest besökta) seminarium ordnades av bland annat Tidningen Fokus. Diskussionen rörde sig kring alliansregeringens möjlighet att sitta mer än en mandatperiod. Här ses de fyra partisekreterarna diskutera om de är höger eller inte, och om familjepolitiken ställer till besvär.

Johanna Nylander, en av LUF:s fräsigaste feminister, njuter av en Girlie. ”Inte så god – men man måste ju ha glittret” kommenterar hon.

Migrationsministern på besök. Tobias Billström gjorde bra framträdanden idag när han pratade om regeringens framsteg för att göra arbetskraftsinvandring möjlig. Här hos Västsvenska Handelskammaren – intressant att ha näringslivet som utfrågare, vanligtvis är det ju bara facken som har synpunkter.

Per Schlingmann, moderaternas partisekreterare frågas ut och är rolig och självironisk. Fångas även han i regionfrågan, som så många före honom. Han verkar dock mest nöjd med det.

Dag 6

Började morgonen med en uppföljning på gårdagens debatt om killars könsroller och diskuterade feminism. Debatten var alldeles för kort och fastnade som vanligt i den fåniga debatten om vård ska få drivas av privata aktörer eller inte. MUF berättade dock, intressant nog, att de är totalt jämställda (utifrån sin viktade medlemskår). Intressant. Hur de lyckats med det fick vi inte veta – och speciellt mycket problematisering om hur medlemskåren ska bli mer jämställd i rena siffror kom inte heller. Här ser vi moderatorn och dessutom vårt glada Fp-kommunalråd från Halmstad, Suzanne Åkerlund.

Därefter följde veckans bästa seminarium, ordnat av SIDA. Flera intressanta dragningar om hur EU:s utvidgning, övergångsregler i olika länder och kommande regler för arbetskraftsinvandring hölls. Den avslutande debatten blev lite konstig. Ali Esbati, vänster, ska ha all cred för att han lyfte flyktingfrågan, och att Billström inte ville beröra den (eller publikfrågan om de papperslösa i Sverige) är tråkigt. Å andra sidan var det inte debattens fokus, och det var synd att fokus tappades.

Lite sommarbilder får man unna sig, när det äntligen blev sol: Majed, lite butter, f-sek Jimmy Drushammar bakom stora solglasögon och givetvis Samuel, DO Väst, med delar av sitt distrikt och annat LUF-folk.
Vänsterns dag idag. Vad ska man säga? Både Ida och Lars O höll anföranden med problembilder som verkligen berörde – men så fort de kommer till vem som gjort fel, vem som har ansvaret eller vad som behöver göras ryser man. Så synd, så fel. Gällande ung vänsters affischer: Är detta alltså ett försök till självironi, eller vad?

Väst passade i alla fall på att kampanja lite om vänsterns ekonomiska politik…Jag lyckades slå mig upp till landsomfattande kaos i ekonomin med en socialistisk regering.

Helt klart Almedalens mest störda kampanj. Det måste vara folk som skämtar. Högerpartiet de konservativa kampanjar upprört om att Sverigedemokraterna har tagit deras logga (också en blåsippa, men lite annorlunda vinklad.) De delar ut flygblad med loggornas utveckling genom tiderna. Jag har bestämt mig, jag tror att det är ett mycket roligt och långtgående skämt.

Dag 7

Fp-dagen, och solen lyser givetvis. Under tiden Helena, Linda och jag blåste upp och snörade ballonger fick vi besök av en trevlig Arvid, som hade med sig den stora genomskinliga ballongen, som en konstnärsvän till honom gjort. ”Snippa heter det” står det på ballongen, visst är den fin?

Fp-minglet var riktigt ordentligt, med tanke på att det var sista dagen och solen sken på riktigt för första gången på hela veckan.

Cecilia Malmström och Mikael Jansson med sina tvillingar här sällskap av Håkan J.

Liberala studenter lapar sol.

Gamla partiledare lägger sin semester helt rätt.

Folkpartiets pantertanter, Magareta, Anita och givetvis Susanne.

Karolina från väst har koll på ballongerna.

Nyamkos tal var lysande, jag lägger en länk här och låter det avsluta veckans betraktelser. http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/PersonalPage____2323.aspx

Almedalen dag 2

2007-07-09T19:27:00.001+01:00

Mona Sahlin partiledare för Socialdemokraterna, jungfrutalade i Almedalen, inte mycket nytt under solen. Däremot fortsatte den ganska billiga retoriken. Snyggt ingrepp var att plocka upp "ungdomsfrågan" och bjuda upp två unga socialdemokrater på scen. Spännade att se om Monas ungdomssatsning blir något konkret.

Marita Ulvskog partisekreterare Socialdemokraterna frågades ut och fortsatte sina konspirationsteorier om att näringslivet medvetet låtit bli viktiga satsningar under valåret 2006 för att alliansen skulle vinna. Hon fortsatte att ignorera möjligheten att företagen har något mer långsiktig planering än hon tror och att de kanske helt enkelt mår bättre av alliansens politik.

Peter Eriksson språkrör Miljöpartiet och jag efter debatt om konsumentens ansvar gällande transportsektorn. Vi var lite oense om var ansvaret ligger och vilka politiska medel som skall användas men vi är vackra ihop på bild.

Minialliansen seminarium om integration som valet 2010s "arbetsfråga" var välbesökt. Någon räknade till totalt 240 personer.

Europeiska socialfonden som i Sverige jobbar under den gamla folkpartistiska rubriken "bryt utanförskapet" annordnade föredrag om hanteringen av flyktingar från Irak. Föredragarna var intressanta även om de kunde fått mer tid. Paneldebatten borde ha hettat till mer. Roligast var helt klart den livliga paus underhållningen.

Engagerad Växjöpolisen Jansson berättade om problemen med illegal alkoholföräljning till minderåriga. IOGT-NTO annordande.

Intressant integritetdebatt ordnad av föreningen Ordfront, inledde Almedalen dag 2.

Almedalen dag 1

2007-07-09T19:16:00.000+01:00

Magnus Andersson, förbundsordförande CUF, är söt och moderiktig på centerns partidag.

Peter Wolodarski, ledarskribent Dagens Nyheter - arbetar flitigt i regnet under miljöministerns tal.

Anders Källström (till höger) VD, Västsvenska Industri och Handelskammare, blir dagens första bloggbild för sitt lysande inledningstal. Skönt att höra göteborgska, men framförallt var hans energi inför utmaningar som exempelvis invandring uppfriskande. Härligt med en företagare som ser det positiva i människor.

Lördagen den 7 juli

2007-07-07T14:33:00.000+01:00

Idag besökte jag en av de trevligaste kongresserna i år - Ungdomens Nykterhetsförbunds kongress i Uppsala. Sällan jag mötte en så glad och vänligt publik! (Att man kan ha roligt utan alkohol visade dessutom ordförande Robert i hällregnet). Eftersom missbruksfrågor blivit del av mitt signum var jag glad att få bli inbjuden. Kärnan i mitt hälsningsanförande var en reflektion över det ständiga politiska ställningstagande UNF-medlemmar gör när de väljer att vara nyktra. Säkerligen får de flesta försvara sitt beslut flera gånger varje vecka och det är nog inte alltid så trevligt att aldrig bara få vara. Säkert har de olika anledningar till sitt beslut, men de flesta har gjort sitt val av solidaritet med de som råkat ut för alkoholens baksidor. All cred till dem.

Rättvisepartiet och slagsmålen

2007-07-06T09:48:00.000+01:00

Svenska Dagbladet skriver idag om hur 16 procent ville se Sverigedemokraterna i riksdagen efter nästa års val. Det är visserligen en liten grupp som tillfrågats men den följer en trend. Efter valet har Sd kommit upp till strax över tre procent i Sifo-mätningarna och i mars fick partiet 4,3 procent i Sentios mätning. Svd skriver idag att LO (och med LO även menat s) bestämt sig för att börja ta debatten mot Sd. Det är allt dags - 4,1 procent av LO-väljarna röstade sd. Tre procent av vänsterpartiets LO-väljare lade också sin röst på partiet. S levererar en förklaring till det ideologiskt underliga fenomenet: Sd ska ha lyckats lansera sig som ett vänsteralternativ som levererar högerlösningar - vad det nu innebär.

Själv tillbringade jag torsdagen med att debattera hur rasistiska krafter ska hanteras, men min debatt fanns inte på ledarsidor eller på mina mer vanliga politiska arenor. När jag vaknade imorse var jag inte ens säker på att torsdagen varit verklig. Jag tillbringade dagen hos Rättvisepartiet Socialisterna, på deras sommarläger i Södertälje. De var inte många, men de var ganska glada, och de hade ett intressant program. Det var en härlig blandning av småbarn, unga och pensionärer och en god stämning. Jag var överraskad av deras inbjudan att komma och diskutera Sd:s framgångar.

Ganska snart visade det sig att deltagarna inte var speciellt intresserade av att diskutera Sd alls. De var mest glada att ha en folkpartist närvarande som de kunde skälla på för den kapitalistiska politiken. Att tro på marknadslösningar framför politiska sådana innebär uppenbarligen i deras värld att per automatik vara rasist, sexist, homofob och i allmänhet diskriminerande. Jag gjorde ett försök att diskutera konkurrens, de goda anti-diskriminerande effekterna av att se till vinst och inte annat i en arbetsinsats, men insåg snart att jag talade för öron fullproppade med en helt annan verklighetsbild. En del tog upp intressantare frågeställningar: Irakkriget och dess flyktingar, händelser i världen, dagens integrationspolitik. Men när jag fick motivera varför jag var för polisväsendet (idén om våldsmonopol har gått dem förbi, alla poliser är homofober) förklara att friskolor inte är privatskolor, diskutera mediakonspirationen mot dem och försvara äganderätten (ni kan ju inte anse att staten ska få ta alla pengar från lönearbetaren om ni samtidigt har stora banderoller om att det egna arbetets produkt är heligt) började jag fundera på om inte hela besöket varit meningslöst.
Min slutsats är ändå att det inte var det. Då och då glömmer jag att vissa människor inte delar de värderingar som jag tycker är självklara. Det kan gälla Sd:s rasistiska budskap, men igår gällde det framför allt Rättvisepartiets odemokratiska syn. De berömmer varandra när de skrämt bort demokratiskt valda företrädare. De är stolta över att ha överröstat rasistiska talare. Deras retorik talar om att "vi tänker inte ge den och den gruppen möjlighet att tala" utan att reflektera över varför det är de som ska ha makten att bestämma över yttrandefriheten. De talar om de 4,1 procenten Sd-röstande LO-medlemmarna som "förvirrade arbetare" som inte kan hantera debatten - ett så tydligt från ovan-perspektiv har jag aldrig hört uttryckt i verkligehen. De hånade Voltaires "Jag avskyr din åsikt men skulle slåss för..." och kommenterade att det fanns många vars åsikter de inte skulle slåss för - däremot fanns det många vars åsikter de glatt skulle samla ihop ett kompisgäng och slåss mot. De talar om kamp, om demonstrationer, om snabba lösningar och direkta aktioner - jag menar att de är en droppe i havet, ett sätt för dem att må bättre - men inte förändrar det stödet till Sd.
Var det här verklighet? Vanliga politiskt engagerade, många unga, som inte har någon respekt för demokratin. Som inte tror på att alla röster ska få höras. Plötsligt tror jag inte att de missförstått de symboler de stoltserar med så mycket som jag alltid utgått från att de måste ha gjort...

Inte så sexig grundtrygghet

2007-07-02T19:48:00.000+01:00

På väg till tåget mot Göteborg hann jag kika igenom DN. Dagens debatt skrek i ögonen: avskaffa a-kassa och sjukförsäkringen, ersätt med grundtrygghet, lika för alla! Det var bland annat CUF:s nye ordförande Magnus Andersson som skrivit artikeln. Det är egentligen fånigt att bli upprörd. Modellen skulle aldrig kunna bli verklighet, och när CUF går från att visionera till att skapa konkreta modeller så vet man inte om man ska skratta eller gråta - så en socialförsäkring ska alltså ersättas av ett statligt reglerat privatsparande? Varför då? Men en annan anledning till att jag, även om jag hoppade av Göteborgståget och höll mig i Uppsalatrakten, inte var så oroad är eftersom idén helt enkelt inte är varken ny eller radikal. "Nytänkande" skriver Magnus - om en idé som debatterats i alla fall tolv år från CUF:s sida.

Utan att begrava sig i socialförsäkringarnas alla för och mot vill jag konstatera att det är synd att huvudfokus drev - i alla fall i den radiodebatt på Studio Ett som Magnus och jag hade på eftermiddagen. Fokus borde vara: Varför vill CUF bort från försäkringstanken och hålla sig till privat sparande? Anledningen till att vi har soc.för.säkr är ju för att sprida riskerna: Vi vet att alla inte har samma förutsättningar, att vi inte kan styra, planera eller åtgärda allt och vi vill ha ett samhälle där människor inte blir ojämlika för att de har vissa gener eller otur. Det man kan hantera - visst. Men vem kan planera för att insjukna? Rycker Magnus på axlarna åt den som gång på gång är sjuk och därför snabbt tömmer det av Magnus skissade välfärdskontot. Och om nu Magnus inser att hans grundtrygghet inte räcker för de flesta människor (låter det inte som om alla helt enkelt ska få försörjningsstöd?) och att de flesta kommer vilja komplettera - inser han inte att det då leder till privata försäkringar (det är ju det som händer reda, när taken slår som de gör) som också medföljer olika premier för olika människor - kanske till och med leder till människor som inte ens får en försäkring för att de har för dåliga förutsättningar. Är det jämlikhet?

Det här med gemensam grundtrygghet, till skillnad från privatsparande, tar CUF alltså avstånd ifrån. Vad innebär det egentligen? Är man egentligen emot skattesystemet också? Följer man Magnus tankegång verkar det så. Men här finns andra gobitar i texten också:

"För en frihetsälskande borgerlig regering borde de ideologiska skälen väga tungt när socialförsäkringarna ska reformeras. Socialförsäkringarna hör till de tyngsta vikterna i skattetrycket."

Det är alltså inte individens frihet i sjukförsäkringen som är intressant, utan skattetrycket som helhet. Varför diskuterar man inte mer om dem som blir av med hus och hem när det händer en olycka?

Vore det inte bättre att dessa pengar avsattes på ett sätt som gjorde dem nyttiga för individen och samhället under tiden fram till dess de behövdes?

Jo, men det är ju just det som en försäkring är. Säkerhet för mig, används av andra under tiden.

När kontots ägare blir sjuk eller arbetslös får han eller hon göra uttag ifrån kontot (det statliga välfärdskontoto) för att komplettera sin ersättning från grundtrygghetsförsäkringen.

Så alla kommer oavsett vilja/behöva komplettera, det medger Magnus. Men i framtiden blir det privata försäkringar istället (premier) eller sparande själv? Ser ni farorna? Och: Varför i hela världen vill man byta obligatoriska försäkringar mot tvångskonton? Då kan man väl i så fall gå direkt på preivata försäkringar, om man tycker det är bra? Nej, här låter det nästan som om Magnus ändå inte tror att människor kan planera sin ekonomi själv, det som var hans huvudtes...

Nå, jag tror faktiskt inte det. Jag tror inte jag skulle kunna planera min ekonomi under de förutsättningarna. Jag har ju inte ens börjat pensionsspara ordentligt, och ändå vet jag att sannolikheten är stor för att jag kommer bli gammal. Hur mycket buffert behöver jag? Ska jag hoppas att jag inte får en kronisk sjukdom och leva loppan - vad händer då om jag drabbas? Blir det moderna fattigdomshus, eller får jag bara skylla mig själv? Eller ska jag lägga undan stora - långt större än va socialförsäkringarna nu tar - summor varje månad? Är det verkligen bra för den ekonomiska rörligheten?

Inkomstbortfallsprincipen orkar jag inte ens börja med. Men varför Magnus har svårt att acceptera att man får ut i nivå med vad man betalar in vet jag inte. Att det legitimerar hela systemet och dessutom innebär att en sjukdom inte behöver innebära en ekonomisk katastrof för familjen, utan att en övergång är möjlig, är annars korta poänger. Men att det är en allmän försäkring är förstås det viktigaste. Riskspridning!

Och det där med att ha incitament att gå till jobbet? Tja, jag är nog hellre hemma en dag med snuva, än har ett par kronor till när - om - jag går i pension. Knappast en kraftig morot. Bättre kan ni, CUF! Och: Vad har ni emot försäkringssystemet, som både är jämlikt och riskspridande? Varför är det naturligt att försäkra sitt hem men inte min hälsa - och det på ett sätt så att alla är skyddade och hjälper varandra, och vinner på det?
För att vara ett återanvänt förslag, klätt i nya kläder med nya namn under, så är det fortfarande inte ointressant. "Grundtrygghet" betyder så olika saker för olika människor.

Dagens industri

2007-06-29T09:58:00.000+01:00

Idag har det varit mest spring, men jag vill ändå ge Dagens Industris fotograf Jack Mikrut dagens blogg för det roligaste fototillfället under den här mandatperioden. Jag hyser stor beundran för Magnus Andersson, CUF:s nye förbundsordförande, för att han har ett perfekt fotoansikte, men jag tror Jack lyckades plocka fram något nästan lika bra hos mig. Och roligt var det. Kul dessutom att Dagens Industri väljer att prata brett med ungdomsförbunden - även intervjun med Andreas Linedryd var intressant. Ibland är det bra att berätta för andra om vad man gör - det ger perspektiv på vad som faktiskt blir gjort...

Internationella flyktingdagen

2007-06-20T19:00:00.000+01:00

För sjätte året i rad uppmärksammar vi Internationella Flyktingdagen, i dag med att som tidigare besöka Denna Onsdag, de papperslösa i Stockholms manifestation på Mynttorget. Publicerar här mitt tal;

"”Om en man ramlar och slår sig stannar jag inte upp för att fråga vilket uppehållstillstånd han har innan jag plåstrar om honom”, säger sjuksköterskan Annika och tittar på mig.

Hon skäms lite, för när hon ser mig ser hon mig i min landstingsroll, och hon vet att hon inte får ge vård till dem som skattepengarna inte betalar för. Hon vet att svenskar är mer lönsamma än asylsökande att behandla. Hon vet att gömda inte finns i någon budget. Hon vet att hennes egen landsting har sparbeting och att hennes handlingar ger mindre pengar till svenskar. Men hon gör det ändå. Hon gör inte skillnad på människa och människa. Men hon gör det i lönndom, och hon skäms för att hon bryter mot reglerna, och hon skäms när hon svarar som hon gör på min fråga. Hon vet att det hon gör är fel enligt svensk lag.

Vad hon inte vet är att jag är flyktinggömmare. Hon vet inte att hennes svar ger mig hopp. För jag väntar på att polisen ska börja säga: Om en person jag ska utvisa är döende, vägrar jag.

Jag väntar på att domare ska vägra försvara den reglerade invandringen framför FN-konventioner och istället säga: Jag vägrar.

När ska riksdagsledamöterna sluta gömma sig bakom sina bekväma voteringsknappar, partipiskor och motioner de säkert vet aldrig kommer gå igenom och säga: Jag röstar rätt, kosta vad det än kostar. För jag röstar rätt. Jag vägrar annat?

En vän till mig oroade sig för Irak flyktingarna – det är bra att Sverige är bra, men vad kommer det här betyda? frågade han.
- Att det blir dyrt, sa jag, och struntade i att följa upp.

Jag är inte naiv. Jag vet att flyktingpolitiken kostar. Men för mig är det av underordnad betydelse. De moraliska kostandena för att inte ta emot människor, eller för att spela ut flyktinggrupper mot varandra, är ännu större.

Det händer bra saker i världen på flyktingområdet. Artikel 14:s senaste nummer rapporterar om hur papperslösas barn ska få gå i skolan i Tjeckien enligt nytt förslag. I Tyskland blir det enklare att få stanna om man har jobb. Och i Nederländerna av alla länder, ordnas en amnesti, större än den i Sverige för två år sedan, och de praktiska problemen moderaterna och socialdemokraterna då såg, existerade inte.

Men i Sverige händer inte mycket. Vi tycks försöka vänta ut världsläget och hoppas att det ska sluta komplicera vår vardag.

Idag står vi än en gång tillsammans som civilsamhället som inte vilar. Vi är det dåliga samvetet som hemsöker riksdagsledamöter som blivit bekväma. Vi personifierar idag, alla som står här, den svenska demokratin, de mänskliga rättigheterna.

Det är sorgligt att de som i sina hemländer slagits och kämpat för att kunna fly möts av ännu en kamp i Sverige. Här slåss vi tillsammans, inte för att fly, utan för att stärka vårt land. Att väcka de som sover och inte ser de grymheter som begås i vårt namn.

En människa är en människa. Vi måste väcka engagemanget. Alla i Sverige vill inte människor väl. Vi såg delningen för två år sedan: de som rördes till tårar av amnestikravet, de som röstade på Sd i valet. Vi måste väcka de tysta i mitten och vi måste visa riksdagens partier att den tysta mitten inte är en plats för dem.

Så jag vänder mig till regeringen och frågar: På vilken sida, när historien dömer, vill ni stå? Vi är många som vet att något verkligen måste göras. Att varje människa, sjuksköterska, polis, domare, politiker, har ett eget ansvar för det som händer. På vilken sida står ni? Vi står här."

Cosmos

2007-06-20T09:21:00.000+01:00

I Uppsala, där jag inte bara bor utan dessutom representerar Folkpartiet i landstinget, finns ett projekt som kallas migrationshälsan Cosmos. Eftersom jag är Uppsalas svar på Nyamko Sabouni, dvs basar över frågor om jämställdhet, integration och demokrati som ordförande i landstingets enda utskott för dessa små frågor, är asylhälsan en av frågorna jag kikat närmare på. Ett studiebesök idag gjorde mig än mer engagerad i frågan. Cosomos funkar bra - det är en trygghet för människor som kommer som asylsökande att bli inbjudna till hälsosamtal, att få beskrivet vilka rättigheter de har och vart de ska, att möta samma personal varje gång de behöver hjälp, att möta personer som är vana vid att hantera behov av tolk och som inte blir rädda av ett utbrott av panikångest. Tyvärr är projektpengarna för Cosmos slut nu och frågan är vad som händer. Verksamheten borde permanentas, tycker jag - och breddas. Även de som fått uppehållstillstånd men fortfarande känner sig vilsna borde få använda den specialiserade hälsan. Det sparar inte bara lidande - det sparar pengar, som kan hjälpa mot andras lidande. Den borgerliga majoriteten i landstinget vill inte rakt av permanenta projektet. Det har jag förståelse för - argumentationen är klok: Det är inte politiker, utan personalen, som kan prioritera vårdpengarna bäst. Men nu är det också så att det är mer lönsamt att ta hand om svenskar framför asylsökande, så jag är rädd att om primärvården, som redan har sparbeting, får bestämma helt själv så sprids och försvinner kompetensen på olika vårdcentraler. Förhoppningsvis kan majoriteten i vårdöverenskommelsen i höst ge en tydlig vink till primärvården att man inte får splittra patientgruppen.

Makt eller maktlöshet?

2007-06-18T14:37:00.000+01:00

Jag sitter och funderar över vad som är möjligt och inte möjligt. Var gränserna för en enskild människans makt går. Jag känner mig skrämmande maktlös, skrämmande eftersom jag just uppsökts av en man, lika gammal som min egen far, som ber mig om hjälp.

Jag hatar svensk flyktingpolitik. Jag avskyr passiviteten som låter den fortleva, jag hatar skräcken som sprids mellan flyktingar, jag avskyr självbevarelsedriften som slår till: Varför fick han stanna men inte jag? Jag avskyr att vi aldrig kan ta till oss vad vi är medansvariga till.

Att till och med jag, som dagligen möts av flyktingfrågan, inte alltid orkar förstå. Varför utvisar vi skräckslagna människor? Varför är det en ekonomisk fråga framför en mänsklig, moralisk fråga?

Jag tillbringade morgonen på ett café med E. Han sökte upp mig via Liberala Flyktingfonden. Allt som allt har han fått över tio avslag. Han har befunnit sig i Sverige med sin familj i fem år. Nu är det bara han och frun kvar, dottern blev avvisad så fort hon blev myndig. Tillbaka till ett land som inte kan kallas hennes hem, tillbaka till ett land varken hennes far eller mor vågar återvända till, inte ens för hennes skull.

Jag kan inte berätta hans historia utan hans medgivande, så jag sätter punkt här. Men jag vill dela med mig av den där känslan av maktlöshet. När vi satte oss på caféet var han fylld av hopp, när vi gick därifrån hade all luft gått ur honom. Vad kan jag göra för honom? Flyktingfonden kan bidra med pengar, jag har lovat att se över hans handlingar, att stötta honom i allt han behöver. Men vad kan jag göra mer? Att starta flyktingfonden var ett sätt att komma till rätta med den skammen jag känt inför flyktingpolitiken, att vi faktiskt gör något. Men nu känns det otillfredsställande. Jag ser bilden på dottern, ett vanligt svenskt skolfoto, och vet att hon lever skild från sina föräldrar, utan rättigheter. Jag ser på familjebilden av det skrattande föräldraparet – mamman som nu ligger insjuknad, pappan som magrat så många kilo att jag inte skulle ha känt igen honom. Jag känner hans kalla händer i mina, doften av citron runt honom, ser den slitna t-shirten med Ockelbos reklamtext om smultronstället i Gästrikland. Hur kan jag låta bli att hjälpa honom, om jag inte vill leva i en illusion om hur Sverige, människorna, jag själv är?

Folk och Försvar

2007-06-18T09:18:00.000+01:00

Folk och Försvar - Fof populärt kallade - är duktiga på att plocka in sina medlemsorganisationer i sitt arbete. Förutom att LUF då och då erbjuds bra kurser - som min absoluta favorit, Mini-lumpen, som en gång tog mig till Kosovo tillsammans med bland andra ex-SSU:aren Anna Sjödin - har jag dessutom fått äran att sitta i styrelsen. Första mötet för mig var ikväll. På bilden syns Fof:s ordförande, LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, generalsekreterare Lars Ekeman och ledamot Helena Johansson från TCO. FoF är faktiskt en väldigt trevlig och bred organisation som diskuterar mycket runt försvar - alltfrån världsfattigdom till teknisk militärutrustning. Kul att få vara med - även om styrelsemötena inte direkt är krigiska.

Sluta mobba McDonalds!

2007-06-15T13:46:00.000+01:00

LO går ut och rasar - för att företag med många anställda får sänkt skatt nästa år. Det är McDonalds som hängs ut. Kapitalismens, globaliseringens och den allmänna dekadensens symbol, åker på skäll när LO kartlagt vilka som vinner på regeringens skattepolitik. Att LO väljer just McDonalds med symbolvärde är inte underligt. Men att man inte inser att McDonalds faktiskt får beröm, både för att de anställer och hur de anställer, verkar ha gått LO förbi. McDonalds är ett alternativ för ganska många av oss - som startarbetsplats, som karriärklättrare eller helt enkelt som matplats. Så de borgerliga ungdomsförbunden, på initiativ av nyvalde Magnus Andersson (CUF), valde idag att luncha tillsammans och demonstrativt stödköpa burgare. Mums! Bra med jobb, bra med mat.

En tids privat frist

2007-06-14T15:16:00.000+01:00

För en månad sedan inledde Liberala ungdomsförbundet kampanjen "Privatliv 2.0". Datumet valdes medvetet: en månad senare, idag, voterade riksdagen om FRA-förslaget.

FRA, signalspaning, är varken det enda eller det värsta integritetskränkande lagförslag som legat på riksdagens bord de senaste åren. Men det var stort nog för att väcka de flesta av oss. Det är dags att sätta ner foten. Synpunkterna som kommit – och fler som kommer – från Integritetsskyddskommittén (som tillsattes för att granska de senaste årens lagar) har man valt att inte vänta in. Nej, när det gäller att inskränka våra friheter måste det gå fort och smidigt.

Al Gore använde den klassiska liknelse med en groda när han talar om hur vi vant oss vid miljöförändringarna. Liknelsen är lika god här. En groda som kastas i en kastrull hett vatten hoppar omedelbart ur. Men en groda som sätts i kallt vatten som successivt värms sägs sitta kvar – och kokas till döds. Vi har försäkrats om att varje förslag som lagts har ett syfte – men vi har missat den stora helheten.

Striden är dock inte över! Vi har fått en frist. Voteringen i riksdagen slutade 146-143. Men för att ett lagförslag ska bli till krävs fem sjättedelar av riksdagens ledamöter. Nu blev det ett års frist - oppositionens vilandeförklaring vann. Mycket kan hända under ett år – vi fortsätter opinionsbildningen.

Fredrick Federley, c, avstod från att votera. Det har varit intressant och plågsamt att se honom våndas. Nu efteråt kan jag tänka mig att han mår bra av att inte ha följt partipiskan. Oavsett vad han gjort hade han fått kritik, men kritiken från väljarna med samma ideal är nog svårast att hantera. Sedan kan man diskutera om han gjorde rätt. Jag önskar att fler röstade mot de borgerliga partilinjerna och insett att det är dag att sätta p för dumheterna. Det här är en viktig fråga. Å andra sidan är demokratin, majoritetsbeslut i exempelvis partigruppen, en ganska viktig princip också – och Federley är ju inte invald enbart på personliga röster, utan också utifrån centerns partiplattform. Nå, det är en spännande avvägning. Varje fråga kräver sin tid.

Roligast idag är annars hur sossarna, som i år skrikit om den onda privatiseringsiver som "högern" drivs av, nu ska bolagisera partiet. Sveavägen 68 får behålla sin kärnverksamhet – (politiken) – men i övrigt är det entreprenad som gäller. Hysteriskt roligt. Är det här Mona Sahlins försök att göra en Reinfeldt – en rockad för att bli som de nya moderaterna, bara lite bättre?

[Foto i detta blogginlägg: Melker Dahlstrand]

Hur är den ryska själen?

2007-06-07T19:00:00.000+01:00

I dag har Fp och LUF flyttat till nya lokaler, nere i Gamla stan. Ni hittar oss genom att leta efter den lokal där man har bästa utsikten över CUF-kansliet som vi numera dagligen ser ner på. ;o) Kvällen avslutades med en rysslandsföreläsning i Timbros regi med Amanda Lövqvist (författare till boken "I väntan på Lenins begravning" och medarbetare på SILC, http://www.silc.se/, Fp:s biståndsorgan) som föreläsare.

Partistyrelseinternat

2007-06-04T12:09:00.000+01:00

Efter en sen landning från Italien bar det av till partistyrelsemöte hela helgen. Längtar efter svensk sol! Samtliga motioner, och rapporter, till Fp:s landsmöte diskuterades. Eftersom jag inte kan berätta vad som sas bifogar jag istället en bild på en engagerad Europaminister och Anna Neuman från Liberala Studenter.

Genom ett regnigt Europa

2007-06-02T10:28:00.000+01:00

Folkpartiet värnar om sin personal - och om sammanhållningen. Lyxkurs i Italien en vecka, med fokus på samarbete mellan organisationens olika kanslier främst, men även etikdiskussioner och lite rum för sidoorganisationerna - som LUF exempelvis. Bra konferens - jag hade väntat mig något betydligt mer oseriöst när man drar till Riva del Sole. Men, trots att det aldrig regnar på R del S, som vår guide Britt (bördig från Bromma) sa, regnade det hela veckan och bristen på sol ökade kanske också seriositeten. Ja, förutom dagen vi åkte till Pisa och satt mesta tiden i en buss, förstås. Men när vi väl såg det lutande tornet togs denna oförglömliga bild av tre före detta LUF Västare. Magnus Simonsson, numera i Västerås, och Hanna Lager, riksdagskansliet, vid min sida. Senast vi var samlade var jag väl 14-15 år.

Hotellet ägs delvis av svenska fackföreningar. Tennisbanan (där partisekreterare Erik Ullenhag sopade banan med alla andra i en regnig turnering) är exempelvis uppkallad efter Wanja Lundby-Wedin. På varje rum hängde dessutom karikatyrer av denna fantastiska sort.

Slöjdebatten fortsätter...

2007-05-24T10:38:00.000+01:00

För någon vecka sedan skrev jag en krönika i Göteborgs-Posten om den ständiga förbudsdiskussionen om slöjan. För att stjäla ingressen:

Tolerans handlar inte om att vi tillåter det vi redan accepterat. Tolerans innebär att tillåta även det vi inte kan förstå. Vi måste lära oss upptäcka och angripa förtryck på andra sätt än genom stora generella förbud mot små grupper.

Nå, krönikan var inte världens mest radikala, men ämnet är alltid hett. Trots att tanken med krönikan snarare vara att visa att det finns lösningar på problem som kan uppstå, att påpeka att förbud måste motiveras tungt och att alla borde få uttrycka sig genom sin klädsel, var reaktionerna på krönikan givetvis utifrån min oförmåga att förstå att alla som bär slöja är förtryckta. Jag fick mail efteråt som liknande slöjan med kvinnlig omskärelse, och mail med frågor som "Anser Frida Johansson Metso att även nazist- och kommunistuniformer ska vara tillåtna överallt?" eftersom slöjan likställdes med terrorism.

Krönikan i sig var ganska fredlig. Jag menade bara att eftersom vi inte kan påvisa att varje kvinna bär den av tvång, är det orimligt att ta till stora förbud för att rädda människor som inte behöver räddas. Vi måste hitta andra sätt att se förtrycket än det som sticker i våra ögon. Till min förvåning svämmade sedan mailboxen över av mail från kvinnor som bär slöja som som blev jublande glada över min krönika. Eftersom de sällan syns eller hörs i debatten vill jag låta några av dem höras här:

--
Hej;
Jag är så glaaaaad! Tack så jättemycket för din krönika om slöjan! Känns skönt och tryggt att veta att inte alla klassar mig som förtryckt och hjärndöd trots att jag om och om igen insisterar på att jag själv känner mig så fri och lycklig som det bara går. Och veeeerkligen kul att för en gångs skull betraktas som en mänsklig varelse som faktiskt kan fatta sina egna beslut och inte behöver "räddning" och "befrielse" från en främling som inte vet ett *pip* om mig.

--
Härmed vill jag i såväl FRIDS som mitt eget namn tacka Frida Johansson Metso för hennes krönika i Göteborgs-Posten den 7 maj. Som praktiserande muslim (och kvinna) är det väldigt sällan man känner igen sig i olika artiklar och debatter som förs om islam i allmänhet och den muslimska kvinnan i synnerhet. Det är sällan som en debattör ifrågasätter det som alla redan tar för givet, att den muslimska kvinnan är förtryckt.

--
Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta eller se upp till en folkpartists åsikter, men jag kan bara graturela folkpartiet för att ha en klok politiker som Frida Johansson. Det känndes bra när jag läste GPs gästkrönika och kände att det finns visst politiker som är vidsynta, kloka och demokratiska. Jag är muslim och många med mig är trötta på de fördomar och dubbelmoraltänkandet bland vissa politiker och att muslimer alltid blir samhällets syndabock. De kloka åsikterna som jag läste om i din krönika kan innebär ljusare framtid och ett bättre Sverige för alla.

---
Som grädde på moset finns också en artikel från expressen.se för den som fortfarande jämför slöjan med könsstympning. http://www.expressen.se/lasarnasexpressen/1.692906

Flyktingmanifestation

2007-05-23T11:31:00.000+01:00

Varje onsdag på Mynttorget i Stockholm, precis utanför riksdagen, håller nätverket Papperslösa Stockholm manifestation. LUF försöker vara med varje gång och idag deltog jag med en kort appell. I de senaste riksdagsdebatterna har mycket utav Fp:s svar mest handlat om arbetskraftsinvandring. Ingen verkar ha svar på vad som händer med dem som inte fick stanna i o m den tillfälliga lagen. Att vänsterpartiet utnyttjar läget med en ny regering och att sossarna slutligen bestämt sig för att lämna moderaterna i sticket tycker jag är bra. Att sossarna inte hjälper moderaterna är toppen - att moderaterna måste söka stöd hos övriga borgerliga partier borde innebära en bättre flyktingpolitik. Men fp, c och kd röstar ner vänsterns förslag, förmodligen i väntan på en regeringsuppgörelse. Jag måste fråga mig vad den uppgörelsen kommer innehålla, som gör att man inte kan rösta för förslag som man lobbat för i flera år? Därför står jag på Mynttorget - och tänker komma så många onsdagar jag kan, tills Fp styr upp och moderaterna ser sig övermannade.

F - som i frack och förbundsstyrelsemöte

2007-05-20T11:28:00.000+01:00

Förbundsstyrelsen hade årets roligaste möte i Uppsala - motionsbesvararmötet. Till kongressen i augusti har vi fått in 193 motioner som vi nu debatterade i dagarna två. Kändes bra! Speciellt roligt är det att LUF:s två nämnder, miljö- och feministiska, lagt ner ett jäkla jobb på att förnya och förändra.

Att ha FS-mötet i Uppsala innebär dock flera saker: Det är bara i Uppsala mötet bevistas av folk i finfrack (DO Karl Axelsson) och avdankade förbundsstyrelseledamöter (som en gång i tiden var mot öppna möten...)

På stämma med CUF

2007-05-17T11:23:00.000+01:00

Idag tillbringade jag tolv timmar på tåg för att framföra en femminutershälsning till allianskollegan CUF som hade stämma i Kalmar. F. Federley, en ikon i stil, humör och våghalsighet, avgick och Magnus Andersson, en halvgammal bekanting, valdes till hans efterträdare. Grattis Magnus! På bilden syns han ännu inte vald, och nervös som attan? Och Federley tvingas upp i talarstolen för CUF:s årliga hälsning till konungen. När är det dags för republik?

Älsklingsparty...

2007-05-16T20:00:00.000+01:00

Party för nya Liebling. Geniala redaktören Jonna Färm och redaktionsmedlem och grafiker Sandra Isgren studerar sitt skötebarn, den pånyttfödda medlems- och kampanjtidningen. LUF:s stolthet är nu lite bohemisk, mysig, snygg - och genuin. För att inte tala om bra texter och friska idéer. Bra gjort, redaktionen! Tema är privatliv och egna val, med fokus på integritet. Precis som LUF:s kampanj som startar idag. Kolla in den på www.luf.se/privatliv. Dags att övervaka övervakningsamhället.

Rwanda - tretton år efter folkmordet

2007-05-15T13:15:00.000+01:00

Join politiken – och se världen. Under min tid i LUF har jag fått se många länder, men få så gripande som Rwanda. Svenska UNDP (undp.se) har i flera månader engagerat de politiska ungdomsförbunden i en föreläsningsserie om FN:s millenniemål. (www.millenniemalen.se)

I förra veckan avslutades samarbetet med en resa för att se arbetet i verkligheten. Vi har kikat på Millenniebyn, minglat med SIDA- och FN-folk och funderat över hur ett land som Rwanda, så hårt drabbat för relativt kort tid sedan, klarat av att komma så långt i sin utveckling så snabbt. Och givetvis – hur hållbar och demokratisk utvecklingen är.

Resan började oroväckande – varför visade man nyhetsreportage på flygplatsen om Kenya Airways-planet som störtade bara några dagar innan vi åkte? Resan gick hur som helst bra – tillbringade sex timmar i Nairobi, och önskade att jag haft min gamle lärare Tobias Björks telefonnummer nära till hand – någonstans i Kenya ska han finnas nu. Skickar en hälsning så här istället!

Första stopp: Millenniebyn. Ett pilotprojekt där man jobbar i mindre skala för att kunna utvärdera vad som funkar bra. Sedan utvidgar man – eller ser till att folk tar med sig kunskapen till andra byar. Vi gjorde besök på ett sjukhus – här i vår fina FN-buss.

Väntsalarna ser lite annorlunda ut...

Läkarmottagningen är effektiv – och sjukdomtestningen påtaglig.
Undrar vad Smittskyddsinstitutet säger om det här...

Ok, glad att jag inte behövde göra gynundersökning här. Visst liknar det lite ett köksbord? Men rent var det, och funka gjorde det nog också.
Ett mycket roligare sätt att väga barn!

Här har vi gruppens ”UNDP-föräldrar”, fantastiska Helena Ekinge och alltid stilige Klas Waldenström med en av våra guider, Annett.

Vägarna ser lite annorlunda ut än hemma. Och vad folk jobbar med dem! Mindre kul när de blir blöta dock.

Ett par dagar senare begav vi oss ut till en mer avlägsen by. Så här roligt hade vi åt vägarna då – speciellt Johan Pettersson (CUF).
Jag behöver inte gå på Liseberg i år, med de guppen. Våra guider såg inte riktigt det lustiga i det hela.

Efter sjukhuset besökte vi en ”millenniebonde”. Vart vi än gick hade vi ett helt släptåg med nyfikna barn runt oss som nyss kommit från skolorna. Här leder Helena trupperna, en något större ”barngrupp” än hon trott att hon skulle ha ansvar för under resan.

Jag kan inte berätta vad det är. Men det växer bra, och det finns en bra plan bakom. Bevattning är svårt ibland förstås. Men det finns knep – bland annat fick vi lära oss att bygga vattensparande gropar och vilka växter som klara sig bäst i dem. Jag är ingen hejjare på jordbrukspolitik (annat än den jag vill avskaffa) så kontakta någon annan för närmare anteckningar.

Hela resan tänkte jag på att man borde donera mer paraplyer samtidigt som man skänker kläder. Visst är det en underlig, men logisk och vacker syn?
Vi besökte också en arbetsmarknadsåtgärd. Nja, egentligen är ett en skola för kvinnor som vill lära sig ett yrke, och här lär de sig väva – fat, krukor etc. Berömda grejer – finns i alla affärer, på sedlarna – och nu i mitt badrum. Ger sysselsättning och säljer bra.

Dessutom misstänker jag att kvinnorna höll ögonen på ganska många barn, även åt andra under tiden de jobbade. Som ett dagis, ungefär. Jakop Dalunde (Grön Ungdom) var populär!

Vi besökte en skola också, med en härligt stor skolgård. De flesta elever hade lektion när vi var där – men vissa smet ut för att kika på oss.

Vissa var dessutom proffsmodeller.

Trots alla framgångar med millenniebyn går det aldrig att glömma att det bara är 13 år sedan folkmordet. Kyrkogårdar finns överallt.

Dessutom vandrar grupper som de här omkring: Dömda folkmordsfångar, ute på samhällstjänst.
Rosa skjortor kommer aldrig kunna få en bra klang för mig nu...

Här och där övervakas fångarna – men även alla andra – av killar som dessa, Local defense forces. Civila ordningsvakter, billiga i drift. Tyvärr inte helt enkelt – det finns en hel del internationell kritik mot att de missbrukar sitt mandat och terroriserar folk. När jag frågade de ungdomspolitiker vi mötte menade de att det handlade om enstaka svarta får. Nja. Det här var den enda vakten som ville ställa upp på bild. Hela veckan undvek andra oss skickligt så fort kameran dök upp. Jag inser att folk har dåliga minnen av att bli förevigade, kanske registrerade. Men ingen annan invände – och det känns halvbra med ordningsmakt som är kameraskygg.

Här är jag med en medlem av det liberala partiet, tillika chef över det politiska forumet. Han försökte tappert besvara våra frågor om Rwandas nio olika partier – som trots allt inte verkar ha så stora olikheter. Och visst, folk säger att partierna är lika i Sverige – då ska ni kika på de här. Enighet är huvudbudskapet. Inte konstigt, efter folkmordet, men det känns toppstyrt och mycket politiskt korrekt. Vi ombads under resan att inte nämna folkgruppernas namn, ”nu finns bara rwandier”. Men under resan insåg vi nog att folk fortfarande letar skillnader – även om de officiellt inte gör det. Locket på, var känslan man fick. Vad händer när oenighet uppstår?

Vi träffade dessutom en representant för de inkvoterade kvinnorna i Rwandas parlament. 30 av platserna är vikta till kvinnor (bara kvinnor får rösta), två åt ungdomar, 1 åt personer med funktionshinder. Man representerar inte partier på de här platserna, utan ”gruppen” du är framröstad av. Med västerländska ögon sett gick genast funderingar till hur det är med skilsmässa (mycket svårt och ovanligt), abort (förbjudet – ger fängelse) och prostitution (finns knappt någon. Och de som finns städas bort snabbt…). Givetvis fanns det andra frågor också – Rwanda är ett land där kvinnorna tar mer plats än före folkmordet – de har varit tvungna. De har också utsatts speciellt under folkmordet – många kvinnor våldtogs av män med HIV/aids. Men på grund av kvoteringen har de bättre statistik än svenska riksdagen gällande könsfördelningen. Feminism diskuteras inte – enighet är viktigt, även mellan könen. (Dvs, diskussionen förs nog inte på samma sätt som hos oss.) Kvinnolöner, till och med föräldraförsäkring diskuteras trots att största delen av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Kvinnorna verkar göra ett bra jobb i parlamentet – men jag kan också konstatera att få av dem (i ledande befattning) som vi träffade under veckan var kvinnor. Frågan är om kvotering faktiskt gett den effekt man hoppats på.

Oja, andra frågor som kom upp var givetvis frågan om homo- och bisexuellas rättigheter – det tog vi upp med ungdomsrådet också. Det är inte olagligt, men socialt dåligt accepterat. ”Det finns inte här” verkar vara den officiella åsikten. Senare lyckades Ung Vänster-Jonas lirka ur en av guiderna att hans bild av homosexuella var att likställa med pedofiler. Förhoppningsvis lyckades Jonas rätta till hans bild lite.
Ja, ok, jag ville bara bryta den långa texten: Vi var där under regnperioden. Å ena stunden sol – å andra…

Dags att få lite liv i det hela: Vi besökte ett aktivitetscentrum för ungdomar också. Där hade vi riktigt kul – massa ungdomar kommer hit, som en fritidsgård, och umgås.
Vi blev utmanade på basket, givetvis. Vi förlorade – trots tappra försök.

Här finns också ordentlig undervisning om HIV/aids. När vi fick se hjälpmedlen, och jag förklarade att i Sverige använder vi ofta en gurka eller banan för att lära oss, skrattade folk så att de tjöt. En framtida exportprodukt, kanske?

Vi besökte delvis en kyrka ute på landsbygden, delvis den officiella minnesplatsen i Kigali. Vi lämnade visserligen blommor i Kigali, men kyrkan var upplevelsen jag minns. Det söndriga taket – så vackert, men skadat av morden där inne. Berättelserna om hur människor lurades in i kyrkan, i tron om att det var säkert, och sedan dödades – av grannar, av vänner, i samma kyrka som alla bad i.

Eftersom människor fortfarande döms i bydomstolarna – gacaca – kommer nya uppgifter om gravar fortfarande fram. Byrättegångarna avslutas i år och det är svårt att förstå hur det känns för dem som ännu inte fått, och inte kommer få, upprättelse. Benen ur gravarna rengörs och begravs med värdighet. Det är en otrolig skillnad mellan Kigalis, av bland annat britterna stöttade, minnescentrum, och den lokala kyrkan. Äktheten.

Folkmordet lämnar efter sig många föräldralösa barn och skadade änkor. AVEGA är ett centrum som arbetar för att stötta dem, speciellt dem som inte vågar återvända hem, eftersom deras förövare fortfarande finns i hembyarna. En driftig kvinna (t v) sköter centrat – med egna minnen från 1994.

Här träffar vi ungdomspolitikerna. Bara killar – och ”ungdomar” är något äldre i Rwanda än i Sverige. När vi sex ungdomsförbundsrepresentanter suttit och gnabbats lite med varandra för att försöka svara på deras frågor sa jag: Vi är ense om att vara oense.” Det upprepades hela veckan – lika förundrat. Enighet framför allt, som sagt. Det finns inga ungdomsförbund i Rwanda – under folkmordet var det dessa som fungerade som milis. Men vi får se vad som händer – det kanske är dags att hjälpa igång.

”Ungdomsförbundare” (Erika från KDU och Åsa från MUF tar sig en svängom utanför stadion).

Om du smörjer min nacke, smörjer jag din…Vänskap mellan UV och GU. Blockpolitiken finns i allt. ;o)

Vi beslutade oss som delegation att öppna ett sparkonto. Projektet vi bestämde oss för att stötta finns för att unga ska kunna låna till att starta företag. En typ av mikrolån. Jag fick äran att öppna kontot – så nu ligger pengarna och förräntas i Rwanda tills jag kommer tillbaka!
Parlamentet repareras först nu. Det har stått orört sedan 1994.

Plenisalen var mycket pampig i renoverat skick. Vi fick en applåd från ledamöterna – hur ofta händer det i Sverige?

Här ser ni Lamine, vårt fantastiska FN-stöd, och Jaquline, Rwandas första ambassadör i Sverige som börjar i juni.

Sista dagarna fick vi lite kultur. Vi besökte universitetet och museer. Här står jag med en av ”våra” ungdomspolitiker vid en gammal traditionell hydda. Otroligt välbyggda.

Åsa Coenraads (MUF) är cool utanför ett annat museum, av mer belgisk design. Belgarna har ju en anledning till att ha dåligt samvete i Rwanda, både som kolonisatörer och FN-trupp, så de stöttar med pengar här och där. Museet hade inte något ont att säga om de forna kolonialmakterna.
Sådan här frukt går inte att köpa längs svenska vägar!

Rwanda – fantastiskt vackert!

En mer intern gruppavslutning. Givetvis ska geten få vara med.

Tack UNDP! Fantastisk resa.

Republiken Jämtland

2007-05-02T10:22:00.000+01:00

Första maj tillbringades lugnt, enbart en intervju med uppsalatidningen Ergo. Sossarna, framför allt Nuder och Persson, imponerade inte i nyhetssändningarna, men Mona verkar jobba hårt. Att för en gång skull se demonstrationer som inte riktas mot sossarna själva var upplyftande. Att avskyn mot alliansen är så stark att temat som skulle vara genomsyrande, demokrati och tolerans, kom på skam och Sd inte mer än nämndes i förbifarten var dock tråkigt.

Idag tillbringade jag och förbundssekreterare Jimmy i Östersund och hälsade på DO Ragnar Moberg och hans glada män. Vi snackade styrelse och förutsättningar och avslutade dagen med ett Café Liberal på temat integritet och etik. Jag känner mig förhoppningsfull när jag ser att Ragnar numera har fler vid sin sida och tror att det äntligen kan bli en nystart för ”republiken”!

Äntligen Agenda

2007-04-30T10:20:00.000+01:00

Ja, jag gillar TV. Och jag gillar att inte behöva gå upp före fem för att medverka. Och framför allt gillar jag Agenda, som är ett lysande program. Så visst var jag nervös, framför allt när jag hamnade bredvid Johan Pehrson som inte bara är lång utan också tar mycket plats i samtalet. Efteråt skojade tv-folket om att jag borde ha fått stå på Maud-lådan – ja, jag är inte jättelång jag heller.

Inledningsfrågan: Behöver någon folkpartiet?” börjar gå mig på nerverna, speciellt som sossarna glatt plockat upp den, med tydligt syfte att splittra och försvaga alliansen. Fp är Sveriges enda renodlade EU-positiva parti. Det är vi som drivit utbildningsfrågan med sådan framgång att vi nu inte bara innehar ministerposterna som räknas, utan dessutom fått sossarna att svänga från flumskolan. Det är vi som vågat lyfta integrationsfrågan trots att vi kallades rasister – bland annat av vänsterpartiet som i dagarna presenterade sitt integrationsprogram ”Våga ställa krav”. Det känns som om vi varit ledande inom två mycket viktiga områden – och dessutom är det vi som först vågade ta SD-debatterna, som håller koll på moderaterna när det gäller trygghetssystemen och som äger många av minoritetsfrågorna. Jag vet inte vilka krav man ska uppnå för att ett parti ska behövas, men nog verkar vi ha nått upp till dem med råge.

Nystart för flyktingfonden

2007-04-29T12:01:00.000+01:00

Inledde morgonen med TV4:s morgonsoffa tillsammans med Barbro Westerholm och Maria Leissner. Vi hade en mycket kvinnlig diskussion om partiet och jag skaffade mig nya musikintressen i bandet som spelade efter oss – leta upp skivan ”mormors visor” och läs hela historien bakom namnet!

Därefter vad det dags för möte med Flyktingfondens nya styrelse. Att se en ny pigg styrelse ta vid, som verkligen är ambitiös och noggrann, känns bra. Men också jobbigt! Att sitta i flyktingfondens styrelse var något av det mest meningsfulla jag gjort. Hoppas den nya styrelsen kommer känna likadant.

Domedagen i Alvesta

2007-04-28T11:15:00.000+01:00

Jag tillbringade dagen på Prästängsskolan i Alvesta. Det var länge sedan jag satt och lyssnade på gruppredovisningar på det sättet…Återblickar till svensk skola är alltid nyttigt. ;o) Jag gillar högstadieskolor och tyckte det var roligt att få bli inbjuden ännu en gång för att prata och diskutera. Ämnet var framtiden. Med en ny regering som vill att eleverna ska ta fler egna val innebar diskussionen en kombination av glädje och rädsla, men vad ska man annars vänta sig. Jämställdhetsdiskussionen bör vi dock jobba på i den generationen…

Att tillbringa dagen i Alvesta, födelseort åt Per Jodenius, var inte inplanerat. Men när domslutet kom kändes det i alla fall väldigt passande – och skönt att vara ute och prata politik med människor som inte hunnit se politikens fula sidor, utan spanar in möjligheterna.

Lasses sista kommunala riksmöte

2007-04-24T10:07:00.000+01:00

Det här var enda bilden jag lyckades ta under hela riksmötet. Det föreställer Leijonborg under inledningstalet. Hade inte avgångskravet kommit bara dagen efter hade jag försökt sälja den till någon kvällstidning med bildtexten ”Folkpartiets messias?”. Men nu är frågetecknet inte intressant längre, och jakten på en ny partiledare har startat.

Rättegången

2007-04-12T22:14:00.000+01:00

Jag har aldrig tidigare varit på en rättegång, och inte heller tänkt att jag skulle hamna i en rättssal. Men när det var dags för den folkpartistiska dataskandalen att redas upp kändes det helt naturligt att infinna sig. Även om det verkligen inte var något jag såg fram emot var det ändå viktigt att vara där. Att sitta ett par hundra meter därifrån och arbeta på kontoret, eller befinna sig ute på kampanj, kändes hela tiden otänkbart. Och jag är glad att jag gick.

Liberala ungdomsförbundet har de senaste månaderna arbetat mer med etikfrågorna än jag tror vi någonsin gjort tidigare. Vi har antagit etikpolicydokument, vi har diskuterat olika analyser, jag har haft etiska dilemman som teman för årsmötesanföranden och under distriktsturnén har just etik varit Café Liberalämne. Det finns mycket kvar att göra för att bli säker på att vi lär oss av dataintrånget och att vi minns det, även om ett par generationer. Dessutom är etiska dilemman inte alls tråkiga, utan allt som ofta kärnan till politiska värderingar – så det grubblande LUF, det som sitter försjunket i djupa diskussioner framför att vara ute och kampanja, har gjort en come back. Universitet Liberal i Växjö härom helgen hade också etik på schemat och framför allt präglades kvällssamtalen av etik, konsekvenser, krav. Dessutom kändes stämningen bättre, och det är kanske det vikigaste för ett öppet klimat.

Rättegången i sig gav väldigt lite nytt och skuldbördan låter jag tingsrätten avgöra. Det finns vissa oenigheter, folk som tar tillbaka från polisförhören osv, men det var nog också att vänta. Att åklagaren anser att det bör bli fängelse – eller villkorlig dom – för Niki och Per känns väldigt stort, men som någon av advokaterna sa: Kanske är det för att motivera att ett brott som i vanliga fall bara ger böter fått ta så mycket av polisens och rättsväsendets tid, allt från husrannsakan till själva rättegången. Jag, som inte är jurist, är också förvånad över resonemanget att om man inget sett, eller om säkerheten var låg eller informationen var ointressant, så skulle det vara ett mindre farligt intrång. Ett intrång är väl ett intrång, det är väl principen som bör gälla? Det skulle i så fall innebära att SSU:aren Sörman, som gav lösenorden till Nicklas Lagerlöf, och som därefter själv loggat in flera gånger, bör dömas lika hårt, även om sossarna verkar tycka att det är mindre intressant. Sörman verkar dessutom inte förstå att ”jag berättade informationen för LUF-Nicklas” är lika illa som ”Jag gav lösenordet till FP”. Men han vägrar förstå att det han gjorde var vansinnigt för säkerheten – och sossarna verkar heller inte bry sig om det. Någon sosse ska till och med ha sagt att det Sörman gjort inte var så farligt. Nå, allt det där spelar ju ingen roll – det är ju politik i juridiken och jag utgår från att intrång är intrång oavsett vem personen är. Att försöka göra brottet mindre för att det var enkelt att begå känns snett resonerat på mig – men en dålig parallell till exempelvis våldtäktsfall där advokaterna ställer frågor om hur offret kan ha ”lockat” gärningsmannen. Det är ingen naturlag att logga in på ett konto för att du har lösenordet, du kan ha integriteten att låta bli. Men det är där vi behöver göra etiska avvägningar, och visst finns det inte så många goda och tydliga exempel i cyberrymden, då det får vi väl jobba med.

Per Jodenius sa dag ett av rättegången något som jag inte hört honom säga tidigare: Jag visste att det var moraliskt fel, men eftersom jag inte trodde det var brottsligt brydde jag mig inte.” Han pratar om att alla medel var tillåtna utan de dåliga, utan att reflektera att detta verkligen var ett av de dåliga. (Tro vad man vill om Johan Jakobssons historia, som jag nu faktiskt tror i stor omfattning, men han satte i alla fall en moralisk prägling på det och sa: Det är inte värdigt en folkpartist”, medan samtliga andra mest verkar ha oroat sig för att bli påkomna, och fortfarande inte, ens i rättegången, tänker längre.) Jag har sagt det förut, nu skriver jag ner det: Ett ungdomsförbund som kämpar mot buggning – hur skulle någon medlem kunna få för sig att vi skulle tycka att det var ok med olagliga inloggningar?

Det finns så mycket att skriva, så många intryck, så mycket fortsatta frågor. Men det är också en tid för bearbetning. Dom väntas den 27:e april.

Universitet Liberal

2007-04-01T14:53:00.000+01:00

Jag älskar Universitet Liberal, LUF:s utbildningsstorsatsning för medlemmarna. I år höll vi till i Växjö på Katedralskolan hos den trevlige rektorn Yngve. I flera år har jag tyckt att UL inte riktigt gått framåt. När jag åker på en utbildning vill jag lära mig något nytt, oavsett om jag varit med länge än de flesta nuförtiden. Så det var min målsättning, att alla skulle bli stimulerade. Dessutom ville jag att medlemmarna skulle åka därifrån med en känsla av att vara lite nyförälskade i LUF. Flera år av valkampanjer och nu dataskandalen i höst har gjort det jobbigt att vara LUF-medlem. Men inte mer! Vi såg till att hinna med både ideologiska och mer specifikt etiska diskussioner. Allt från prostitution, u-landsbistånd, offentlig sektors storlek, miljöhotet och ”blattepolitik” diskuterades. De inbjudna talarna var fantastiska, diskussionerna nätterna igenom var precis vad LUF behövde och trots att jag ägnade mycket tid åt att fokusera på att allt flöt som det skulle kände jag det: Jag tycker om LUF. Och jag lärde mig. Härligt!
Dessutom lanserades LUF:s senaste tröja. Det är inte en direkt kampanjtröja, utan mer något man kan ha på sig när man känner för det, men som ändå sprider LUF:s varumärke och att man är stolt över sitt LUF-medlemskap. Jag är extra stolt över tröjan efter det faktiskt är min begåvade lillasyster Elina som blev den som fick designa tröjan som nu finns på LUF:s webbshop. Köp den, bär den!

Ätstörningskliniken

2007-03-29T15:19:00.000+01:00

Idag joinade jag mina gamla psykologklasskamrater på Akademiska sjukhuset i Uppsala för ett studiebesök på Ätstörningskliniken. För mig är det viktigt att hålla kvar kontakten med det jag lärt mig och den möjlighet som de här studiebesöken innebär – när det inte är ”politiker” på besök utan studenter – är viktig. Josefin Månsson gav oss en runtvandring och berättade om den effektiva Uppsalamodellen. Jag gillar hennes syn på sjukdomsförloppet – här finns ingen känsla av att ”de är inte tillräckligt sjuka än” utan ungdomarna får vård så fort de har fått diagnosen. Josefin berättade att deras yngsta patient varit ca nio år, och visst ger det ett visst perspektiv på hur sjukdomen tidigt förstör liv. Josefin var noga med att påpeka att anorexi inte verkar öka, som vissa larmar om, men att det å andra sidan inte innebär att de som drabbas mår bättre. Det finns mycket att skriva om besöket, men jag tog framför allt med mig en sak: Forskningen på barnanorexi är dålig, trots att sjukdomen inte sällan kan vara livshotande. Dags att se över!

Det är inte alltid knark man är rädd för…

2007-03-28T15:08:00.000+01:00

De flesta vet att jag är en varm anhängare av en restriktiv narkotikapolitik. Under Liberala ungdomsförbundets senaste kongress där vi behandlade vårt handlingsprogram hade jag laddat upp rejält och fick kongressen att hålla med mig. Således slår LUF vakt om en restriktiv narkotikapolitik som ett medel för att färre människor ska fastna i ett missbruk. Vi är mycket noga med att påpeka att vi inte ska straffa varken brukare eller missbrukare, att narkotikabruk aldrig ska leda tillfängelse och att vård alltid är alternativet. Vi tycker dessutom att man ska bekämpa missbruket, inte missbrukaren. Den här åsikten har gjort oss till ett omtyckt ungdomsförbund i kretsar som jobbar mot missbruk. LUF är inte ”drogliberalt”. Om du inte tar skada av bruket har du inga problem. Men de som fastnar i ett faktiskt missbruk kan knappast anklagas för att leva den liberala frihetsdrömmen.

I onsdags besökte jag därför narkotikamässan i Örebro och debatterade ämnet tillsammans med MUF, Grön ungdom och Ung Vänster. Trots att moderpartierna är eniga i politiken och MUF valde samma linje blev stämningen ganska snabbt hätsk. Vi började diskutera sprutbyte och ersättningsmedel som ex subutex, något som UV vänder sig totalt mot. Med referenser till att inga undersökningar skulle stödja sprutbytet (där hade UV:aren uppenbarligt inte läst WHO-rapporten även om han låtsades) avslog UV tesen om att missbrukare ska skyddas från sjukdomsspridning och få en naturlig kontakt med vården.

Jag har otroligt svårt att se behovet av nolltoleransen UV förespråkar. Men än mer förvånad blev jag när jag förstod att han var mot ersättningsmedel som subutex. Jag vet att det utvecklats en svart marknad för medlet och det är givetvis ett problem – men å andra sidan: Är inte det bättre att folk nyttjar subutex än heroin, som man i alla fall inte överdoserar på? Och varför envisas människor som är mot droger med att också vara mot ersättningsmedel så att missbrukare kan få avsluta sitt missbruk på ett humant sätt? Jag gillar anti-knarkrörelsen, men det är helt uppenbart att det finns orealistiska fanatiker på båda sidorna om drogstängslet.

LUF Örebro gav mig i alla fall en trevlig uppbackning, och vi avslutade dagen med Café Liberal om barns utsatthet. Häftigt att Örebrodistriktet är så på g!

Flyktingpolitisk maratondebatt

2007-03-26T16:29:00.000+01:00

FARR, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd, en flyktingpolitisk paraplyorganisation som jag gärna gör reklam för, ordnar regelbundet debatter i Stenhagen, Uppsala. Riksdagspolitiker från samtliga partier möts och diskuterar framsteg inom asylrätten och publiken består av engagerade medelsvenssons, gömda från hela världen, vässade flyktingadvokater och dessutom FARR:arna själva. Möten har en viktig uppgift bortsett från den partipolitiska. De inleds med ett av dessa öden som vi som arbetar med politik behöver för att minnas vad som är viktigt – den verkliga upplevelsen av asylprocessen och livet som gömd. Denna gång fick vi även oss en gammal proggvisa sjungen för oss av en av de djupt engagerade FARR:arna.

Tyngdpunkten för debatten var vad som händer nu med dem som inte omfattades av den tillfälliga lagen och dem som fick nej i den senaste prövningen. Debatten var lite förvirrad – vissa partier skickar personer som uppenbarligen inte vet hur den nya lagen ser ut, och vissa skickar personer som inte ens vet vad som är asylpolitik. Ulrika Karlsson, moderaternas företrädare, är en av de moderater som ska ha cred för det interna arbete hon gör i det egna partiet, men frågan är vart moderaterna är på väg – och det är viktigt att de övriga tre borgerliga partierna tar sitt ansvar för att hålla dem på plats och påminna om att flyktingfrågan alltid ska finnas högst upp – på dagordningen och i samvetet.

Apoteket är Apoteket

2007-03-21T12:17:00.000+01:00

Dagens höjdpunkt: ett energigivande samtal med Stefan Carlsson, vd för Apoteket. Liberala ungdomsförbundet är givetvis mot monopol – vi är stora fans av konkurrens, lägre priser, möjlighet till konsumentmakt med mera – och har länge arbetat för att huvudvärkstabletter ska kunna köpas när vi behöver dem och att licenserade butiker ska kunna konkurrera med det statliga Apoteket. Jag hade förberett mig för en strid propagandaström av medicinska termer om hur orimligt en avreglering av monopolet skulle vara – men Stefan Carlsson mest skrattade. Denne effektive, positive och drivkraftige VD ser fram mot utmaningen som den avreglering som han vet måste komma ska ge honom. Han är stolt över Apoteket – och med all rätt, visar hans siffror. Om något är han irriterad över att många betraktar Apoteket som en myndighet, inte ett bolag, och vad det innebär utifrån andras bild av hur mycket han får förbereda sitt bolag på en ökad konkurrens. Dessutom är Carlsson en man med visioner om svensk konkurrens på Europamarknaden. Givetvis gav han oss en del att tänka på – framför allt gällande generica-modellen – men jag gick därifrån med huvudet fullt av ”utmaningar” och tomt på ”problem”. LUF:s vision är på väg att genomföras – och med personer som Stefan Carlsson bakom i alla fall delar av rodret kommer det att gå utmärkt.

Att smyga på Bengt Westerberg…

2007-03-20T12:16:00.000+01:00

Distriktsturnéns andra besök, Luleå. Till skillnad från tidigare besök i distriktet slapp jag nattåget och lyxade till det med flyg, vilket gjorde att jag var betydlig piggare än under första maj i samma stad. Dagen var hur som helst hellyckad. Christian Krekula och Stefan Haupt var mina och Jimmys följeslagare under dagen och lyckades till och med stoppa in en manifestation för yttrandefriheten, ett hedrande av den mördade journalisten Anna Politkovskaja. Dessutom besökte vi Fp, träffade distriktsstyrelsen, klasspressade på två gymnasieskolor, hade ett ideologiskt och välbesökt etik-Café Liberal på Börja Ohlssons café – och ja, just det, smög efter / sprang på tidigare fp-ledaren Bengt Westerberg, numera Röda Korset. Toppdag! Tack, Luleå!

Ungliberal helg och cat fight

2007-03-18T12:01:00.000+01:00

Martin Andreasson, ordförande i HBT-liberaler (tidigare HL) välkomnade mig till föreningens årsmöte som talare med orden ”Frida har tagit tid från den viktigaste aktiviteten i den liberala att komma hit”. Han hade helt rätt. Även om besöket hos HBT-liberalerna är viktigt med tanke på vårt nära samarbete – och kommande LUF-kampanj om lesbiska kvinnors rättigheter – var helgen höjdpunkt givetvis Basliberalen, Liberala ungdomsförbundets baskurs för nya medlemmar. Det finns inte en kurs i världen jag tycker är roligare, trots att jag vid det här laget säkert deltagit på över tjugo Basliberaler. Det är så häftigt att se ett nyväckt engagemang! Att höra vad det kommer ifrån, idéerna, viljan, idealismen! Det är minst lika nyttigt för mig att vara där som för de nya – jag blir också påmind om vad vi brinner för och vad LUF faktiskt står för. Härligt! Som vanligt svepte jag med blicken över deltagarna och undrade: Vilka blir kvar? Vilka kommer bli DO:sar, vilka kommer kandidera till FS – sitter en kommande förbundsordförande, minister, partiledare här inne? Basliberaler är det häftigaste som finns. Ett pånyttvaknande och en ego-boost – och massa trevliga människor.

På söndagskvällen skrev jag en artikel om Mona Sahlins linjetal som nyvald s-ordförande. Det är häftigt att sossarna äntligen fått en kvinnlig partiledare, men det är ledsamt att se att hennes första attacker är mot Maud Olofsson. Det skapar känslan av en cat fight, och det är mest löjligt. Sahlin kan väl gräla på Olofsson för centerns utspel kring arbetsrätten. Men att gå på Olofsson i frågor om småföretagande, där Sahlin själv dömdes ut som en helt overksam småföretagarminister, känns löjligt. Och varför riktar hon in sig på den enda kvinnliga borgerliga partiledaren?

Sahlin pratade hur som helst om att socialdemokratin är en frihetsrörelse. Dumheter. Med de kollektiviserande tankarna rörelsen drivit fram är frihet mycket långt borta. Till Expressen skrev jag ändå att det finns hopp. Sahlin har fattat vinkeln svenska folket kraftfullt gav henne: det gamla arbetarpartiet har fel perspektiv och därför fel lösningar. Dags att se enskilda individer framför stora (LO)-kollektivt. Så Sahlin talade äntligen om individen, och det ger mig lite hopp. Kanske kan sossarna därmed bli en intressant opposition som blir delaktig i en mer aktiv idédebatt. Liberaler varken är, blir eller vill de bli – men liberalare är de nog tvungna att bli – om Mona vill bli statsminister någon gång.

Rättspsyk i Sundsvall

2007-03-15T11:53:00.000+01:00

Distriktsturnéns första dag: Sundsvall. Västernorrland är det enda distriktet i Liberala ungdomsförbundet som jag under min aktiva tid sedan fjorton års ålder aldrig besökt. Mest beror det kanske på distriktets tidigare distriktsordförande, Berivan Mohammed, som skötte distriktet med så säker hand att ingen hjälp behövdes. Men nu var jag här, och det blev ett riktigt trevligt besök. Nuvarande DO:n Per Wester ligger i lumpen, men jag och förbundssekreterare Jimmy Drushammar hade ändå sällskap av Sundsvalls bästa, Mexhide Spahija och Anders Persson, under hela dagen.

Besöket inkluderade givetvis ett hej till folkpartisterna och en etikdiskussion, en klasspresentation på en friskola som påminde mycket om den jag gick på i Göteborg, prat om distriktet och förbundet i allmänhet – och ett besök på rättspsyk. Det senare är inte så oortodoxt som det låter och var helt inplanerat. Den borgerliga regeringen har lagt en del nya förslag som berör rättspsyk och jag var nyfiken på hur verksamheten såg ut. Efter besöket i Sundsvall kan jag inte annat säga än att jag är imponerad. Här använder man sig exempelvis redan av det regeringen nu vill utreda: Villkorlig frigivning för patienter som sköter sig, tar sina mediciner, kommer in på samtal etc. Spännande!

- Första öppna mötet!

2007-03-12T21:42:00.000+01:00

Under helgen besökte förbundsstyrelsen Linköping för sitt andra styrelsemöte. Vi hade en hundraprocentig närvaro – plus två! Det var ju nämligen första gången någonsin styrelsen öppnade sina stängda dörrar för LUF:s medlemmar att komma och höra diskussionen. DO för Östergötland Rebecca Bakszt och David Gotthold (som exempelvis är stolt revisor för Föreningen Liberal Ungdom Motala, F.L.U.M.) blev historiska när de lyssnade på debatten.
Mötets första dag präglades av diskussioner rörande två uttalanden på det socialpolitiska området, framför allt kring bristen på kuratorer och psykologer på Sveriges skolor. Dessutom diskuterades över tjugo motionsförslag till Folkpartiet Liberalernas landsmöte i september. Bland motionerna återfinns klassiker som namnbyte och krav på republik, men tyngdpunkten ligger på motioner om förändringar i rättspolitiken och en del andra, mer spetsiga motioner. När motionerna är färdiga lovar jag att göra mer reklam för dem, men jag tror LUF:s insats på landsmötet blir tung och bra i år. Lite olyckligt är det förstås att vi har en åsiktskongress mellan motionernas inlämnande och landsmötet – vem vet om vi håller med våra egna motioner då? ;o)

Mötet innehöll dessutom mycket mer, en rejäl etikdiskussion, möte med folkpartiet och Linköpings industri, diskussion kring de kommande kampanjerna och avrapportering av ledamöternas arbete. Ett bra och effektivt möte med god stämning, allt som allt, givetvis med en mysig schlagerkväll på lördagen (stackars, stackars Tommy!). Dessutom firades kanslichef Bergheden med allsång och bakelse på dan-före-födelsedan. Hur som helst: Linköping, 12 poäng.

Finns Situation Stockholm i Göteborg?

2007-03-02T18:29:00.000+01:00

Den smarta frågan ställdes av en stockholmskompis för ett tag sedan. Svaret är: Nej, Situation Stockholm finns givetvis inte i Göteborg. Här har man egna hemlösa, och en egen tidning för om och såld av hemlösa: Faktum. Idag passade jag på att besöka dem för att försöka sätta ner foten i problemet med en välfärdsstat där människor lever hemlösa. Jag är trött på allmänna floskler, på tak-över-huvudet-garantier som regeringen försöker få att framstå som ny trots att den är gammal och beprövad, trött på att hänvisa allt till bättre arbete (hur ska man orka arbeta utan bostad?) och psykiatri (hur ska man kunna bli frisk om man kämpar för sin överlevnad hela tiden och aldrig får trygghet). Jag är trött på attityden som många myndigheter har, att hemlösheten är frivillig. Sluta nu, var är er tro på rationella människor? Vem skulle välja att sova ute i ett slaskigt Göteborg om man kan slippa? Frågan borde vara omvänd: Vilka krav är egentligen rimliga att ställa som motprestation på människor? Och som klockrene Max Markusson, verksamhetschef sa: Varför ger man människor Altboenden? Behöver människor verkligen träna sig på att bo?”. Nåja, nu sitter jag och värker fram en motion till folkpartiets landsmöte. Den ska bli bra, tänker jag mig, den ska i alla fall ta ställning och föreslå nya grepp så att vi kommer någonstans. Till dess: Se till att ni stöttar Faktum, Situation Stockholm och liknande verksamheter. Om ni inte bor i en stad med verksamhet av den här typen kan man alltid vara med och sponsra på håll (LUF gör det exempelvis) eller genom att köpa en snygg tröja. För tänk på att det är privata initiativ som jobbar hårt och som behöver vårt stöd!

Vem kan man lita på?

2007-03-01T18:36:00.000+01:00

Idag: ett litet vansinnesutbrott. Efter att Migrationsverket bestämt sig för att det inte pågår ett krig, inte heller ett inbördeskrig eller en inre väpnad konflikt i Irak fortsatte parodin. Irakiska ministrar går ut och meddelar att det absolut inte är några problem i Irak. Utrikesminister Carl Bildt svävar på målet och mumlar något om att det är ”inbördesliknande” händelser som pågår i landet, en omedveten (?) travesti på den förra regeringens ”folkmordsliknande” beskrivning på folkmordet i Darfur.

För mig, som sysslat ett tag med flyktingpolitik, är det otroligt tydligt vad som händer. Migrationsverket skräms av att antalet asylsökande ökar. Sedan flera år tillbaka har verket lyckats strypa antalet sökande, och nu dyker det upp nya asylsökande. Tidigare har det varit självklart att man är på flykt om man sökt sig hit från Irak (under diskussionerna om den tillfälliga lagen var det självklart eftersom det förelåg uppenbara verkställighetshinder, eftersom det var krig i Irak). Nu är det plötsligt inte krig i Irak (något jag hoppas man har passat på att berätta för de amerikanska soldaterna). Migrationsverket tar sin roll på allvar: Att väga asylskäl mot Sveriges behov av reglerad invandring. Den reglerade invandringen vann – de mänskliga rättigheterna förlorade. Beslutet är inget annat än ett sätt att slippa ta emot asylsökande. Att irakiska makthavare säger att de har läget under kontroll är väl inte så underligt, makthavare har en tendens att säga det, annars avsätts de.

Men det som gör mig än mer förbannad är politikers, tjänstemäns och faktiskt journalisters slappa inställning till fakta i flyktingpolitiken. Sedan april 2006 har Sverige en ny utlänningslag. I samband med att Tobias Billström förklarar regeringens beslut att upphäva (bra gjort, regeringen!) den gamla regeringens avvisning av egyptierna från Bromma får han också förklarar varför han samtidigt inte beviljar uppehållstillstånd. Billström svarar att enligt den nya lagen ägnar sig inte regeringen åt enskilda ärenden. För detta får han skäll – trots att han har helt rätt. Att Migrationsverket verkligen får svårt att inte ge uppehållstillstånd nu, och att det hela således inte är ett problem, det bryr sig inte journalisten om. (Oj, vad ovant det känns att försvara Billström…). Men när det gäller irakierna säger Migrationsverket att flera kommer få stanna av humanitära skäl. Detta trots att humanitära skäl är ersatt med ”synnerligen ömmande skäl” i den nya lagen, just för att folk inte ska få stanna utan flyktingskäl (men att flyktingskälen ska stå mer i centrum). Vad detta innebär för irakierna blir synnerligen oklart – och journalisten tiger tyst.

Så frågan kvarstår: Varför kommer massa irakier hit om det inte är farligt i Irak? Varför har 650 000 människor dött i Irak sedan 2003? Och varför är det inte uppenbart även för journalisterna att makthavarna blandar bort korten, bollar mellan två olika lagar, för att anpassa verkligheten till sitt syfte?

Mera hästar

2007-02-24T14:42:00.000+01:00

Vanligtvis bloggar jag inte om privatsaker, men jag kände ett behov av att dela med mig av det som är mitt sportårs höjdpunkt: Göteborg Horse Show i Scandinavium. Hit har jag gått sedan jag var tio, sett de stora stjärnorna (jag hann med att se drömhästen Milton, det ni!) hoppa med den där kraften hästar besitter, sett fyrspannen köra löjligt snabbt, applåderat vinnarna under segervarvet och suktat efter lotterihästen. För några år sedan talades det om att flytta hela arrangemanget för att ett visst lag i en annan viss sport skulle få spela slutspel i hemmaarenan, men de tankarna avslogs snabbt. Showen är stor. Inte ens de stora ”manliga” sporterna kan dra in så mycket pengar att det är värt för Scandinavium att boka om. Och till min glädje kunde jag konstatera att förutom den sedvanliga generationsblandningen fanns även fler killar än vanligt i publiken. Hästsporten är stor – när ska resten av sportvärlden upptäcka det?

Mysigaste årsmötet någonsin

2007-02-22T17:25:00.000+01:00

Ikväll besökte jag folkpartiet i Heby för att årsmötestala. Heby är landstinget Uppsala läns senaste kommun, så ur landstingsfullmäktigeperspektiv var besöket också nyttigt. Men det trevligaste var att hela årsmötet hade en känsla av släktkalas om sig. Alla generationer finns representerade. Småpratet är viktigare än formalia. Barnen följer med – ja, faktum är att de är så entusiastiska att de andra barnen i Heby tjatar på sina föräldrar att de också ska bli folkpartister, så att de också får gå på årsmöte. Lyckad kväll, med andra ord, i en ovanlig folkpartiavdelning.

Kubansk middag med Balkan

2007-02-21T14:37:00.000+01:00

Arbetsdagen, som var hektisk, avslutades med ett möte med Edin Colic ordförande för Mladi liberali Bih, Marko Zivkovic ordförande i Liberal Democratic Party, Majda Zeherović, Internationell ordförande i Mladi liberali Bih, Mae liz Orrego Rodríguez, förbundsstyrelseledmot i LUF, Daniel Wennick vice ordförande IFLRY och Demal Hadzijusufovic Zetterman, projektledare för SILC.

Att möta liberaler som slåss för demokrati och frihet i länder där orden inte är så blasé, så klyschiga som i Sverige, är uppfriskande. LUF har länge haft ett engagemang på Balkan, men på senare tid har det mest gestaltat sig i enstaka projekt, besök under val och givetvis hjälpen till flyktingarna och flyktinglägren. Men det är nog dags att se över vad som händer i Europas mest spännande del – de nationalistiska intressena börjar växa sig skrämmande starka.

Rejäla debatter i Stockholm

2007-02-18T14:33:00.000+01:00

En sen hemkomst till Uppsala efter Skånes årsmöte igår gjorde att uppstigningen för Stockholms årsmöte kändes lite hård. Men väl på plats var det en kick! LUF Stockholm, störst i LUF-Sverige, har tvådagarsårsmöte. Det innebär att dag två är helt vigt åt politisk debatt. Den kom igång ganska tveksamt, men snart var debatten i full gång. Ibland glömmer man hur roligt det är att lyssna på snyggt formulerade inlägg och punkterande argumentationer, men Stockholm påminde mig. Det enda ledsamma är att förbundsordföranden av hävd inte ska lägga sig i distriktens debatt – trots att det kliar i fingrarna.

Distriktsordförande Diana Wallhager fortsätter med sina organisatoriska förändringar av verksamheten och det ska bli spännande att följa den nya modellen och de nya politisk ansvariga. Roligt att se är också att viktiga män som Martin Andreasson inte har något emot att vika en söndag åt LUF som årsmötesordförande – och bredvid sig fick han ”gamle gronken” Patrick Krassén, som är duktigare med kameran än vad jag är.

Pigg ny styrelse i Skåne

2007-02-17T14:31:00.000+01:00

Det blev en lördag i södra Sverige, Lund närmare bestämt. Liberala ungdomsförbundet Skåne, LUF:s andra största distrikt, hade årsmöte. Styrelsen fick en riktigt ojämn könsfördelning – till killarnas nackdel, 8-1. Var har vi jämlikheten egentligen? Att samtliga verkar pigga att köra igång märktes dock väl, så det ska nog gå vägen ändå. Roligast på årsmötet var helt klart valberedningens nomineringar, framförda på dikt av Amanda Svensson. En sådan hit!

Omval blev det på Skånes strålande distriktsordförande Alma Tabak. Hon valde att ge årsmötet ett bestämt tema: Avteckningar. För mig som satt mötesordförande kändes det som om varannan punkt var just ett tårfyllt tal, med ett lika tårfyllt svar – och otroligt roliga gåvor. Anna Broman, tidigare regionombudsman i Sydregionen, avtackades med gåvor enbart i den liberala färgen orange. Även avgångna förbundsstyrelseledamöter från distriktet avtackades. Bra gjort av Alma!

Ingen cancer idag

2007-02-16T14:29:00.000+01:00

Idag besökte jag Uppsala Akademiska sjukhus, mammografiavdelningen. För ett par veckor sedan hittade jag en knöl i vänster bröst. Att göra en mammografi är relativt plågsamt, bröstet kläms fast i en röntgenmaskin och vrids. Misstänker läkaren efter att han har sett bilderna att det är något farligt får man komma in i ett inre rum, bli påkletad en kall kräm och göra ultraljud över bröstet. Om det, som i mitt fall, visar sig vara en godartad cysta, sticker läkaren in en lång nål och tömmer vätskan. Hela tiden kan man följa nålens väg genom bröstets vävnader på bilden från ultraljudet. Inte det bästa sättet att tillbringa en fredagsförmiddag. Å andra sidan var det en relativ kort väntetid, bara en månad, så ångesten blev kort, och det är skönt att ha det gjort.

När man kommer till mammografin som 22-åring är man ett undantag, bröstcancer är inte jättevanligt så tidigt. Men det händer, och det gäller att upptäcka det själv. I Sverige kallas numera kvinnor mellan 23 och 49 år till cellprovtagning vart tredje år. För kvinnor mellan 50 och 60 år är intervallet mellan provtagningarna fem år. Mitt eget hemlän blir nu först i landet med att erbjuda gratis självtester att göra i hemmet. Syftet är att hitta fler fall av framför allt livmodershalscancer. Studier visar att 50 procent av cancerfallen finns bland de 10-20 procent som inte går och testar sig. Bra att det är framsteg på g, men tänk på att hålla koll själv.

Piip

2007-02-08T14:22:00.000+01:00

Dagens huvudpunkt var mötet med Maria Bäckström från Piip, tidningen som alla psykologstuderande i Uppsala läser, så även jag under mina år som sådan. Mötet började med att Maria tittade misstänksamt på mig och konstaterade att hon sett mig förut på friskolan Primrose i Östersund där hon jobbat tidigare. Det var Ragnar Moberg, distriktsordförande för Liberala ungdomsförbundet Jämtland/Härjedalen som tog med mig dit för ett tag sedan. Tydligen gjorde jag en insats. Trevligt! Trevlig var också intervjun. Till skillnad från andra liknande tillfällen, då jag misstänkt att journalisten mest vill att jag säger något korkat, var samtalet med Maria bra. Det kändes faktiskt som hon ville veta det hon frågade om och uppriktigt var intresserad av engagemanget. Det är givetvis antingen en komplimang till henne som person - eller på att hon lyssnat väl under kursen i samtalsterapi.

Arla morgonstund

2007-02-06T18:33:00.000+01:00

Morgonen började obehagligt tidigt med resa från Uppsala till TV4:s morgonsoffa för att diskutera direktiven för gymnasieutredningen med Ida Gabrielsson (ung vänster). Jag var lite förvånad över att TV4 var intresserade av att starta debatten om det man tror att utredningen kommit fram till innan man faktiskt kommit fram till det, men det är trevligare att Björklund tar tag i problemen på gymnasieskolan istället för att prata om mobiltelefoner och ordningsomdömen. Gabrielsson körde givetvis med en förenklad klasskampsretorik (vi delar in folk från 15 års ålder om vi har andra utbildningar på gymnasiet än de som är studieberedande och därmed behöriga till högskolan) och ignorerade fullkomligt att det för det första är eleverna som väljer, att yrkesutbildningarna inte alls kommer sakna teoretiska ämnen samt möjligheten att läsa basår eller gymnasieämnen på vuxenutbildning senare om man vill komplettera. Men tydligen behöver även frisörer högskolepoäng, trots att det innebär att de tvingas läsa ämnen som inte är relevanta för deras utbildning och att man fortsätter att hävda att akademiska yrken är viktigare än praktiska. Att det innebär mer krav på dem som redan markerat att deras intresse inte ligger inom de akademiska ämnena och att detta resulterar i att fler hoppar av och helt slutar utan gymnasiebetyg verkar inte bekomma Gabrielsson, trots att det verkligen går att spåra klasskillnader i vilka som klarar sig i den skolan vi har idag.

Efter en så tidig morgon avslutades dagen med ett möte med Frisinnade Sällskapet (här med en glad medelålder på 67,2 år) och en diskussion om alkoholen vs friheten. Argumentet som många försöker sälja som liberalt, att man ska få göra vad man vill med sin kropp och att alkoholen därmed ska vara fri precis som vilken vara som helst, köper jag inte. Delvis för den påverkan som alkoholen faktiskt har på vårt handlande mot andra, där det är tydligt att det bara är den första delen av den liberala grundsatsen "Du får göra vad du vill – så länge du inte skadar någon annan" som de liberalerna lyssnat på. Att avsäga sig ansvaret för sina handlingar genom alkohol är något som upp till 14 000 människor gör varje dag när de kör rattonyktra. Men det mest engagerande i alkoholdebatten är inte offer i form av misshandlade fruar, oskyldiga på vägen, barn som hamnar i kläm – utan alkoholisten själv. Alkoholism är en sjukdom, inte sällan utan sjukdomsinsikt. Beroendet som skapas är inte bara personlighetsförvandlande, det innebär också att avsäga sig sin frihet, vad som är viktigt och prioriterat i livet och vem man vill vara. Att vara fast i det, utan insikt och möjlighet att be om hjälp, är ett otroligt frihetsproblem. Det är få som vågar närma sig detta på politiskt håll eftersom det ofta kräver att göra ingrepp i familjer och familjens integritet måste vi värna om. Men hur är det med alkoholistens integritet? Är det helt enkelt så att vi inte förstått vad bristande sjukdomsinsikt faktiskt innebär – eller är det så att vi gjort det så skamfyllt med missbruk att det är enklare att ge upp människor?

Årsmöte: Luf Väst

2007-02-04T19:45:00.000+01:00

Göteborg: Mitt gamla hemdistrikt, Väst, valde idag en ny distriktsordförande. Johnny Foglander, som sedan december sitter i förbundsstyrelsen, lämnade över ansvaret till Samuel Kaufman. Eftersom Axel Darvik, som inte bara är f.d. riksdagsman för Fp utan dessutom gammal västordförande och min företrädare på posten, satt mötesordförande, samlade salen inte mindre än fyra personer som burit/bär högsta ansvaret för Väst. Eftersom två personer suttit mellan mig och Johnny blev det plötsligt lättöverskådligt att se hur snabb omsättning det är på personer, Axel avslutade sin LUF-karriär 2002.
Hur som helst: Jag lät mitt årsmötesanförande handla främst om etik – tyvärr ett givet och viktigt ämne i dataskandalens ursprungsdistrikt. Samuel, framtiden, höll redan från början en hög stil i sitt tal och de följande debatterna om Västs handlingsprogram visade på all den glöd unga liberaler har att uppbringa. Det känns alltid som att komma hem, att komma till Väst, även om de flesta aktiva nu inte ens vet att jag bott där. En viss oro kan jag dock känna, som besökt Västs möten så många gånger. Det är mycket samma ämnen som diskuteras, om än hett och nya för de nyaste medlemmarna. Men var är de nya idéerna?

2007-02-02T16:34:00.000+01:00

Att tillbringa sina fredagkvällar med LUF, eller som ikväll med Liberala Studenter, har sedan flera år tillbaka blivit en sådan vana att det nästan skulle kännas konstigt att ta ansvar för partykvällen själv. Just denna fredag var det debatt mellan mig och MUF:s nyvalde Nicklas Wykman om borgerlighetens framtid. Ganska nöjd med min insats, även om jag hade velat sätta mer press på annat inom ekonomin än bara skattesänkningar (vad händer egentligen med fribeloppet och varför bryr sig inte MUF/m om värnskatten?) och feminismen lämnar jag kommentarerna åt bloggaren tillika förbundsstyrelseledamoten Philip Wendahl att kommentera. Kolla in www.philip.nu om du är intresserad.

Hektisk dag

2007-02-01T16:32:00.000+01:00

Ett spännande lunchseminarium i folkpartiets regi angående den liberala inställningen till fackföreningen gav en hel del tänkvärdheter. Karin Pilsäter var som vanligt lysande, och resten av panelen bestående av Lena Maier, chefsjurist på Sacon och Svante Nycander, f d chefredaktör på Dagens Nyheter gav olika vinklingar på utstationerings- och tjänstedirektivet. Moderatorn Ulf Öfverberg såg till att leda in debatterna på spännande spår och jag gick därifrån fundersam.

Ett par timmars kontorsarbete avbröts sedan återigen av möte med UNDP. Samtliga politiska ungdomsförbund ingår i ett FN-projekt kopplat till FN:s millenniemål. I torsdags handlade seminariet om handelns konsekvenser för fattigdomsbekämpning. Givetvis gladde det en liberal att få diskutera frihandelns fram- och baksidor, förutsättningar och funderingar. Jag passade på att ställa lite frågor runt Kinas ”nya” handelsintresse i flera afrikanska länder. Korruption vs lobbying kom upp, samt biståndets verkningar. Cheick Wagué, professor i företagsekonomi på Södertörns högskola, höll ett spännande och stundtals lite provocerande föredrag efter att Tove Zetterström, ansvarig för handelsfrågor på Diakonia, hade redovisat Diakonias verksamhet och syn på handel runt om i världen. Kul att frågorna får uppmärksamhet och att det finns möjlighet att nyansera och att försöka se enskilda länders behov.

Kvällen avslutades på – tro det eller ej – Stureplansgallerian. Jag inser att det är väldigt icke-politisk korrekt av en feminist att erkänna det, men Veckorevyn är ett vanligt inslag i tåglektyren. Att nu bli inbjuden till en av festfixarnas festfixare, Micael Bindefelds fester var för roligt för att motstå. Lite nervös inför vad ”festklädd” egentligen innebar för dessa stureplansfestare (och med viss ångest inför min ganska begränsade sminkväska) hoppades jag på att inte bli helt bortminglad/utskämd eller ignorerad. Kvällen började som man kunde ha väntat sig – lite problem med att få fram inbjudan vid kollen innan röda mattan, alldeles för mycket ytterkläder vid garderoben och givetvis inte en enda intresserad fotograf när jag och min stiliga kavaljer struttade ut i det som väldigt uppenbart var fotoområdet. Men efter det blev kvällen oväntat lyckad. Människorna var glada och pratsamma, ingen det minsta snobbig. Maten kunde jag ha smaskat på i evigheter. Ostronen – ja, givetvis fanns det ostron! – smakade precis som de västkustska kallsupar man förväntar sig. Överallt fanns rosenbladen – i maten, i drinkarna, i håruppsättningar och på väggarna. Att jag råkade få med mig en ros hem själv sedan var jag mycket nöjd med – tack, gentlemän! Dessutom hittade jag i minglet inte bara alla de kändisar (tänk att alla är kortare i verkligheten) som man förväntat sig (och några som man glömt) utan dessutom goda vänner, som LUF:s f.d. förbundsordförande Birgitta Ohlsson, tillsammans med maken tillika f.d. LUF-viceordförande Mark Klamberg, båda stiliga och trevliga som alltid. Ett tack till Stureplan för en trevlig kväll och för att göteborgska fördomar kan komma på skam.

Pressfotografering

2007-01-31T16:29:00.000+01:00

Bortsett från presidiemöte och en del rutinsaker var dagen vikt åt att ta de livsviktiga pressbilderna – de där som sedan används under resten av ordförandetiden och som kommer komma tillbaka och förfölja mig under lång tid. Än en gång kände jag mig nöjd med att jag beslutat att det är slut med tiden för idolplanscher på förbundsordföranden. ;o) Eftersom jag är otroligt fåfäng i kombination med att inte i grunden vara speciellt fotogenic var jag först skeptisk mot att byta fotograf. Robin Govik som tidigare ofta fotat mig är en god vän sedan lång tid tillbaka och han har lärt sig stå ut med min fåfänga. Alexander Taylor är inte bara ny för mig, utan dessutom medlem i LUF. Att vara fåfäng inför gamla vänner är en sak, att visa sig petig och osäker inför en medlem känns mindre kul. Men Alex visade sig vara tålmodig och duktig. Bedöm själva, jag är helnöjd.

Liberala gruppen

2007-01-30T16:28:00.000+01:00

Tillbaka i Stockholm igen. Efter möte med folkpartiets riksdagsgrupp var jag sen till Liberala gruppen. Det är centerpartisterna Fredrick Federley och Annie Johansson som bestämt sig för att med kraft ta tag i centerns ideologiska uppvaknande. Att fler vill värna om de liberala värdena och det liberala varumärket borgar gott inför framtiden. (Centerns omsvägning i frågan om etanoltullar och EMU-samarbetet är också trevligt för liberalismen...Men shit, om Fp hade svängt i en fråga som profilerat partiet så mycket i en folkomröstning hade jag banne mig haft svårt att driva trovärdiga valrörelser senare...). Idén med Liberala gruppen är hur som helst trevlig i sin enkelthet. I stället för att ägna sig åt att stånga huvudet mot motståndare är "gruppmötena" ett sätt att mötas och diskutera inom den liberala sfären. Det innebär kanske inte debatt utan faktiskt diskussion - och idéutveckling. Kul! Temat för denna kväll var platt skatt och det var väl kanske inte hur radikalt som helst, men visar förutsättningar för att mötena kan bli bra.

Som LUF:are kände jag mig vilsen vid ett par tillfällen dock. Det är få andra möten jag går på som bjuder på vin på detta sätt, få andra möten där det finns människor i publiken som blir tårögda vid tankar på skattesänkningar eller talar om ekonomisk politik som "Vi i XX som sett ljuset...". Det som gjorde mig mest brydd var mannen som reste sig upp och sa: Vi från Föreningen vill bara säga att...". Det tog mig ett tag att förstå vilken förening det var.

Lundsbrunn konferansen

2007-01-28T15:04:00.000+01:00

28 januari, Lundsbrunn: För sjunde gången – varje år sedan mitt engagemang i ungdomsförbundet, med undantag från förra året – besökte jag Lundsbrunn, samlingskonferensen för Västsveriges folkpartister. Jag ska erkänna att jag saknade konferensen förra året när jag flyttat från Väst och inte längre hade anledning att närvara. I år var dock ett toppenår! Trots att denna del av folkpartiland tappat en del mycket bra riksdagsfolk och en del andra förändringar gjorts var humöret på topp. Om man ska säga något så är det att stämningen var just energisk – här finns det folk som verkligen vill styra Alliansen åt rätt håll – folkpartihåll. Frågor om småföretagande och socialt utsatta stod högt på deltagarnas prioriteringslistor. Själv fick jag tillfälle att hålla ett föredrag om flyktingpolitik för en fullsatt och intresserad sal. Det är alltid en lika fantastisk upplevelse att prata flyktingpolitik med folkpartister. Medlemmar som man tidigare upplevt som ganska distanserade berättar om sina egna flyktinggömmarminnen och vissa rörs till tårar. Som en naturlig ryggradsreflex kommer flera partister fram till kloka slutsatser och i den här gruppen är solidariteten med andra människor så hög att man måste förklara att andra mer pragmatiska argument också måste plockas fram. Att LUF Väst lyckades samla in hela 5000 kr (!) till flyktingfonden dagen innan mitt föredrag visar verkligen på att engagemanget finns. Bra jobbat Väst!
Ja, att komma till Lundsbrunn är lite som att komma hem. Det är häftigt att varje år träffa dessa strävande folkpartister som jobbar så hårt i olika delar av Västsverige och se hur de utvecklas och vad de kan. I år blev det extra trevligt för mig, med många gratulationer till ordförandeskapet – vilket givetvis, på klassiskt folkpartivis, betyder ett ordentligt kramkalas.

SKB-dagen

2007-01-25T15:04:00.000+01:00

Stockholm: SKB-dagen, svensk kärnbränslehantering. På bilden syns två av mina meddebattörer Alexander Chamberland (grön ungdom, tillika en gammal skolkamrat) och Ella Bohlin (kdu) som förbereder sina inlägg i debatten om ett slutgiltigt, förslutet slutförvar för det svenska kärnbränslet. Det var ingen kärnkraftsdebatt utan snarare en ansvarsdebatt - oavsett om miljöpartisterna skulle stänga av kärnkraften idag så skulle avfallet fortfarande finnas kvar och vara farligt i 100 000 år till. Att ha det i ett mellanförvar som idag (Clab) är inte en alltför bra lösning - speciellt inte om man oroar sig för att det skulle vara mål för terroristattacker, som många miljöpartister jag läst och träffat varit oroliga för. (Speciellt en från Haninge som var rädd att få avfallet på egen trappa och argumenterade att det var för nära huvudstaden och makten...).

Att Sverige dessutom har bra urberg och haft en lång och ordentlig utredning om säkerhetsaspekterna borgar för att det faktiskt kan bli beslut 2011. Kanske blir det Östhammar som får äran, inte helt långt från Uppsala där jag sitter och skriver nu. Och det är viktigt att vi tar ansvar och inte skjuter upp frågan alltför länge när vi hittat ett alternativ som möter de uppsatta kraven - men det är också viktigt att vi tar oron från olika miljörörelser på allvar. Det måste gå att utvärdera, att backa, att göra om, att inte låsa sig till ett alternativ om något skulle hinta om att det inte är det bästa. Vi bör hålla ett öga på Finlands liknande arbete. Och vi får inte glömma att hur mycket kärnkraften än ger industrin, och hur viktigt det än är, får vi som gillar den som energialternativ inte förringa hur farlig den är och hur viktig säkerheten är. Om vi får ett slutförvar kommer det inte betyda slutet på energikriget, men en säker slutförvaring kan det kanske sätta punkt för en del av den idag mycket obalanserade debatten.

Pilotprogram

2007-01-17T15:03:00.000+01:00

I dag medverkade jag och SSU:s förbundssekreterare Mattias Vepsä i ett pilotprogram för Aktuellt. Vi debatterade a-kassan och fick se hur TV-arbete går till när ett nytt program skapas. Det är mer slit än man vet när man bara kommer inglidande i studion senare när rutinerna sitter. TV är kul! Och det är definitivt alltid bra att skaffa sig lite fuskövning. Att helt plötsligt vara den som ska försvara, istället för den som attackerar, ä definitivt en omställning jag måste vänja mig vid – även om jag faktiskt inte uppskattar att behandlas som en representant för regeringen när det är LUF som är inbjudet.

Vi har allt en hel del att säga om a-kassan vi också. Att SSU inte förstår att det är ett omställningssystem, inte menat att framleva sina dagar på, är underligt. Att det ser bra ut när man tittar på AMS-siffrorna och att detta mycket har med nystartsjobben att göra är dock super. Däremot är det mindre bra att man tagit bort avdragsrätten för medlemskapet i facken. Arbetsgivarna kan ju fortfarande göra avdrag när de behöver hjälp och stöd. Men det ledsamma med SSU-debatter är givetvis att de skäller åt höger och vänster om försämringar som inte gjorts – och sedan anklagar de oss för att vara hårda. Vem var det egentligen som bestämde sig för att vara hård mot förtidspensionärer – människor som till skillnad från arbetslösa inte kan påverka sin situation och komma tillbaka i arbetslivet?

Folk och försvar

2007-01-14T15:02:00.000+01:00

Sälen, Folk och Försvar, konferens. Första gången för mig, men konferensen är legendarisk. Mötet mellan försvarsmakten, näringslivet, politiker och lobbyfolk är en salig och faktiskt härlig blandning. Själv trivdes jag allra bäst under måndagen när de internationella insatserna fick mest fokus. Jag debatterade västafrika tillsammans med höjdare som Pierre Schori och biståndsminister Gunilla Karlsson, samt en trevlig och välpåläst SSU:are, Laila Naragi med ett Västsaharaengagemang i LUF-stil. Debatten runt hur det svenska biståndet är het och viktig och vi behöver hålla koll på hur regeringen hanterar frågan.
I dag ser det ut som om en del av biståndspengarna kommer gå till skuldavskrivningar. Det är klart att det är bra att bli av med skulder, men de fattiga folken föredrar nog att inte börja betala tillbaka pengar som de inte spenderat, utan att biståndet faktiskt blir pengar i handen (eller, dvs i skolan, i köket etc). Det finns också en tendens att tala om att militärens insatser är viktigare för fattigdomsbekämpning än bistånd. Jag tycker att det är en frisk åsikt som påminner om hur mycket människans frihet betyder, och hur lite begynnande välstånd betyder utan det, men jag tycker att det är oroande när det blir ett nollsummespel. I övrigt visar försvarsmakten upp imponerande resultat för svensk del i Liberia och Elfenbenskusten. Lite tråkigt är det dock att så lite fokus läggs på att fundera över säkerhet i flera olika aspekter. I dag känns det som om välfungerande, men fattiga och inte helt stabila, länder lämnas utanför diskussionen helt. Liberia exempelvis lämnad Sverige för tidigt, menade många. Jag tänker också på alla de afrikanska länder som brottas med aidsproblematiken eller de som agerar grindvakt för att afrikanska flyktingar inte ska fly till EU – och sedan sitter med flyktingar i det egna, fattiga landet istället.

I övrigt bjöd konferensen på ett bra samtal med den nya försvarsministern, direkt och mustig i sitt språk, med ett par intressanta kommentarer om NATO. Nordic Battle Group diskuterades, så också vapenexport (där Ung Vänsters Ida Gabrielsson gjorde en bra insats med åsikter LUF gärna skulle stämma in i – tills hon började jämställa Storbritannien och USA med Saudiarabien gällande kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är också intressant hur Ida kommenterade att bistånd däremot ska kunna gå till diktaturer. Själv har jag inget emot om pengar arbetar i diktaturer via NGO:s och annat, men jag lägger dem banne mig inte i härskarnas händer.) Gunilla Karlsson gjorde en god insats, riktigt god, och har en frisk inställning till handel och frihetsfrågor. En speciell ära som gavs oss ungdomsförbundsordföranden var bordssällskapet. Själv hamnade jag bredvid Civilpliktsrådets trevlige ordförande Anton Samuelsson och med ÖB Håkan Syrén till höger, UV och CUF mittemot och Wanja Lundby-Wedin. Det var trevliga samtal, som bland annat berörde jämställdheten inom lumpen. Kul konferens, helt enkelt.

Årsmöte: Luf Kronoberg

2007-01-13T14:59:00.000+01:00

Idag hade ett av LUF:s mysigaste distrikt, LUF Kronoberg, årsmöte. Anna Turell avtackades efter en fantastisk ordförandetid – tack som vi från förbundshåll instämmer i. Ibland hastar vi iväg och glömmer bort att tacka de som gjort jobbet eftersom vi vill gå vidare och framåt. Allt tack till Anna, därför – och en ursäkt till alla i organisationen som vi har tagit förgivna under åren. Ett löfte om bättring också och en uppmaning till alla i distrikten att ta hand om sina engagerade och berömma dem oftare än vi lyckas göra i dag. Nyvald distriktsordförande blev Christina ”Jullan” Englén, välkänd i distriktet och med riktig kämparglöd. Jag tror det kommer bli storartat i Växjö med omnejder även året framöver.

2007-01-07T15:01:00.000+01:00

Stallet VästanVindens Islandshästar är en av mina favoritplatser i världen. Innan jag flyttade till Uppsala red jag lektion här varje vecka – en skön tidpunkt i veckan för att slappna av. Man tänker inte på kniviga ideologiska frågor när man sitter på hästryggen, och man är pigg i huvudet efteråt. Dessutom är jag ridlägerbarn på stallet sedan jag var tio. Jag ville bjuda med min något skeptiska styrelse på en riktigt härlig upplevelse – samtidigt som jag hoppades på att alla skratt, träningsvärken och den övervunna rädslan skulle binda dem samman. Som psykologstuderande vet jag dessutom hur många dåliga personlighetstest som ofta används i samband med team building och hur meningslösa de är. Att se hur folk hanterar en häst på ett par hundra kilo är intressantare…Och jag tror att alla gillade det, i alla fall om man läser av leendena på de nyblivna ryttarnas ansikten – speciellt de som vågade sig på en ordentlig galopp i sista backen på väg hem.

Första riktiga förbundsstyrelsemötet

2007-01-07T14:59:00.000+01:00

Det var dags att lära känna den nya förbundsstyrelsen och bygga lite lagkänsla. Vi hade en smal budget och en fullproppad verksamhetsplan att ta ställning till, ansvarsområden som ledamöterna skulle slåss om och uttalanden om Vaxholm och vapenexport att bearbeta. Det kunde ha blivit gräl, men det blev istället en riktigt bra helg. Långa dagar och långa nätter (speciellt som styrelsen begåvats med ledamöter som fortsätter debattera i sömnen, till rumskamraters förtret) fyllda med diskussion och ganska effektivt beslutsfattande. Eftersom jag hade oroat mig för att stockholmsperspektivet skulle prägla styrelsen allt för mycket tog jag med mig hela gänget hem till Västsverige, närmare bestämt Floda och området kring Nääs Slott.

Vi tog in på ett enkelt vandrarhem. På fredag kväll möttes gruppen av en välkomstdrink (alkoholfri, givetvis). "Välkommen hem till mig" sa jag och bjöd in dem i vandrarhemmet Björkenäs, även kallat ”Direktörsbostaden”. Ja, vi är borgerliga.
Fredagskvällen ägnades åt styrelsens personliga verksamhetsplaner och dessutom en diskussion om Vaxholm som är högaktuellt nu i veckan. Det blev en sen kväll, men inte allt för sen. Jag uppmanade alla att gå och lägga sig i någorlunda tid – lördagsmorgonen bjöd nämligen på en överraskning, helgens team building- aktivitet: Uteritt hos VästanVindens Islandshästar!

2007-01-07T14:58:00.000+01:00

Inte helt oväntat låg vi sedan efter i tidsschemat. Jag blev helt plötsligt tvungen att förvandlas från den snälla häst-herrgård-och-våffelbjudande ordföranden till en rytande sådan. Men ledamöterna verkade känna igen mig bäst så och ingen blev skrämd. Dagen avslutades nästan i beräknad tid, alla ärenden genomgångna och alla beslut fattade. Bäst av allt: Stämningen var på topp och förbundsstyrelsen är på g, redo att förändra Sverige 2007.

2007-01-07T14:57:00.000+01:00

På söndagen blev programmet mer pressat än dagarna innan, så som det brukar bli när man unnar sig sömn. Men givetvis hade vi ändå tid för våra eminenta gäster, Helene Odenjung, Fp-kommunalråd i Gbg och Jonas ”Benza” Andersson, FP-regionråd i VGR. Det blev en bra diskussion om politik och engagemang på olika nivåer, om hur vi bör hantera Sverigedemokraterna och om vilken skillnad vi som engagerar oss faktiskt gör.

2007-01-07T14:56:00.002+01:00

Lördagen avslutades med en våffelkväll. Här står Caroline Lundström, ansvarig för feminism och rättspolitik, och gräddar. Det var väl egentligen den fantastiske kanslichefen Anders Bergheden som gjorde grovjobbet, men det var väl så att Caroline var först på plats för att ta för sig, och då fastnarde hon där som bambatant…

2007-01-07T14:56:00.001+01:00

Väl hemma igen var det dag för ordentliga förhandlingspass. Bland annat fattade styrelsen beslut om att från och med nu ha öppna möten för alla LUF:s medlemmar och att inrätta ett beslutanderåd bestående av representanter från distriktsordförandekåren för att ge distrikten mer inflytande.

2007-01-07T14:56:00.000+01:00

Givetvis måste även min kamrat få vara med, Glätta. Trots att det var ett tag sedan jag red ordentligt (viljan och kunskapen finns, men var är musklerna?) kom vi till slut bra överrens och fick till en härligt mjuk tölt och en samlad och trevlig galopp.

2007-01-07T14:55:00.000+01:00

Johnny Foglander, FS-ansvarig för HBTQ-frågorna med inriktning på hatbrott och internationella vinklingar hade jättekul med min gamla kärlek Skjóna.

2007-01-07T14:54:00.002+01:00

Philip Wendahl fikar alltid, oavsett var han är. Här med kaffe i plastkopp. Han får ansvar för internationell solidaritet, djurrätt och delar skolfrågor med Majed Safaee.

2007-01-07T14:54:00.001+01:00

Majed Safaee, 1:e vice ordförande, erkände att han var hästrädd innan han satt upp. Således satte stallets ägare Ebba upp honom på Börkur, en trygg sötnos som funnits på stallet sedan mitt första ridläger och längre. Majed såg säker ut på ryggen, men var inte intresserad av att driva hästpolitik i fortsättningen, utan nöjde sig med skola och utrikespolitik.

2007-01-07T14:54:00.000+01:00

Saga Rosén, 2:e vice ordförande och integrationsansvarig, står nonchalant bredvid sin springare – ungefär som fotomodellerna som promotar de nya stallinspirerade modet gör. Vad är närheten till hästen, Saga?

2007-01-07T14:53:00.001+01:00

Joakim Larsson som inte ridit förut chillar med Dùdda. Han blev dessutom ansvarig för ekonomi, arbetsmarknad och feminism. Dessutom blev han invald i LUF:s feministiska nämnd.

2007-01-07T14:53:00.000+01:00

Isak Bergdahl, numera ansvarig för rättspolitik och miljö i förbundsstyrelsen hade ridit förut och såg hemtam ut.

2006-12-29T14:48:00.000+01:00

Intervjuades på Göteborgs stadsbibliotek av Johan Flanke, Redaktionschef för tidningen Ny Tid. Johan är känd som socialdemokrat, så det vara bara att hålla sig lugn. ;o) Till slut fick vi en lång men trevlig pratstund om framför allt flyktingpolitiken. Johan följde till och med ut och hjälpte oss med dagens insamling genom att donera en efterlängtad tjuga. Som vanligt var Adam och Samuel tappert ute och skramlade - och Samuel fick blodad insamlingstand när han glatt tog emot en hundralapp efter någon timme skramlande. Toppen!

Flyktingpolitisk fortsatte dagen att vara. Efter min debattartikel i GP igår har synpunkter och svar strömmat in. Jag hade hoppats på en del seriösa svar från moderaterna eller socialdemokraterna, men har hittills fått nöja mig med inlägg från de artiga medborgarna som kallar sig för vanligt folk. Här är det mest rumsrena mailet jag fått hittills, och det enda som har någon relevans i sig att bemöta.

En Fredrik Karlsson skriver: ”Årets flummigaste och mest snedvridna artikel har presterats av någon Johansson Metso. Hon beklagar sig över att Moderater och Socialdemokrater äntligen något begränsat den alltför stora och dåligt kontrollerade invandringen till Sverige..Moderater och Socialdemokrater representerar en majoritet i vårt demokratiska land och självklart bör majoriteten bestämma. Eller? Lilla fröken Metso föraktar demokrati och tycker att hennes snedvridna och luddiga idéer är mycket bättre. Hon kallar ekonomiska lycksökare konsekvent för ”flyktingar” och har mage att kalla dem ”världens mest utsatta”. Vilket fruktansvärt förakt för de barn som svälter ihjäl i bl.a. Afrika att jämföra dem med de ofta ganska välbärgade invandrare som kan betala tiotusentals kr för insmuggling med bortkastade pass till Sverige. Vi borde lyssna mer på våra kloka grannar i Finland och Danmark och mindre på någon liten fröken (fru?) som uppenbarligen fattat väldigt lite utöver hur man steker baconburgare. Vi kanske borde ha en folkomröstning med alternativen: Ska vi ha fler alt. färre invandrare i Sverige? Ska vi slå vad om vilket alternativ en förkrossande majoritet svenskar skulle välja?” Bortsett från att Fredrik K verkar ha svårt att föra en vanliga artig och civiliserad debatt (vilket många mailare tycks ha) måste jag konstatera ett par korta saker.

1) Visst har m och s majoriteten av de svenska rösterna tillsammans. Men det innebär givetvis inte att de har rätt. Liberala ungdomsförbundet driver mycket politik som påpekar hur majoriteten i samhället kör över minoriteters rättigheter, trots att staten (politikerna) främst borde finnas för att se till att allas rättigheter (inte bara de som gapar högst eller har flest röster) garanteras. Bara för att man är många har man inte rätt – däremot har man rätt att bestämma, och minoriteten har rätt att kritisera. Jag ifrågasätter inte att besluten fattas i den svenska majoritetsdemokratin, jag ifrågasätter dess konsekvenser. Vi talar om människors lika värde och om globala mänskliga rättigheter – men vi tänker inte lyfta ett finger för att se till att de rättigheterna garanteras för andra än för svenskar. Flyktingar har lämnat sitt hemland och dess skydd – resten av världen har en skyldighet att se till att deras rättigheter ändå respekteras. Demokratin bygger på majoritetsbeslut, och det gör den farlig just i sammanhang där den offentliga debatten inte bryr sig om att mänskliga rättigheter kränks. Att demokrati är det bästa styrelseskicket innebär inte att vi inte får se och uppmärksamma dess nackdelar. Det är detta som ställer krav på en aktiv demokrati, en aktiv debatt – och att man inte mörkar vilka som tar besluten. Om moderaterna tänker gå utanför alliansen med de flyktingpolitiska besluten vill jag gärna en motivering till varför.

2) Givetvis har s och m majoritet tillsammans – men det har också den borgerliga alliansen, som borde vara det naturliga forumet för moderaterna att föra politik i. Det var den regeringskonstellationen som väljarna röstade fram.

3) Fredrik K håller inte skillnad på invandring och flyktingpolitik. Det är ett vanligt sätt att blanda bort korten. Jag anser att Sverige har ett moraliskt ansvar att ta emot flyktingar, av skälen som finns i artikeln och delvis i punkt ett. Jag tycker också att Sverige på sikt bör ha en fri invandring. Men det handlar om två olika saker – människor som flyr hit undan förtryck, och människor som flyttar hit frivilligt. Artikeln handlade om dem som flyr hit. De har inte ökat, utan minskat, vilket artikeln visade (och mer statistik finns att hitta på Migrationsverket). Det verkar ha gått Fredrik förbi att Sverige inte tar emot ekonomiska flyktingar, utan enbart politiska. Han verkar också ha missat att många av dem som svälter i världen är just ekonomiska flyktingar – och uppriktigt sagt har jag inget emot om de söker sin lycka på andra platser än hemlandet. Det var så de svenska utvandrarna gjorde när de for till USA, det är så vi gör i Sverige när vi vill skaffa oss bättre liv – vi ändrar förutsättningarna, vi flyttar. Varför skulle inte fattiga människor i Afrikas länder få göra samma sak?

4) Mailaren talar om välbärgade invandrare som betalar för att smugglas hit. Mailaren verkar inte förstå att det är sina livsbesparingar som flyktingarna lägger för att rädda sitt liv, vilket det absolut inte finns någon anledning att dra några andra växlar på än att det innebär att de är fattiga när de kommer hit (vilket inte påverkar deras flyktingskäl) och att de tar sig hit via flyktingsmugglare eftersom de är deras enda chans att komma in i Sverige – just på grund av politiken som s och m för, och den stränga europeiska flyktingpolitiken. Det är vi som stänger folk ute som skapar flyktingsmugglarnas arbetsmarknad eftersom människor är desperata när de flyr.

5) Angående funderingen om folkomröstningen: ja, om man tror på devisen att flest alltid har rätt och att det bara är den starkaste som ska få höja sin röst, då är folkomröstningar utmärkta. Vi skulle kunna folkomrösta om att beröva Sverige tio rikaste alla deras pengar, med motiveringen att den svenska vården behöver upprustning. Det skulle kränka äganderätten (och en hel del annat), men visst skulle demokratin kunna göras så. Men den viktigaste frågan är: Varför anser mailaren att han och vi som fötts i Sverige har rätt att kasta ut folk ur Sverige? Bara för att vi har fötts på ”rätt” sida om gränsen innebär det inte att vi har rätt att begränsa andra människors rörelsefrihet. Vi kan säga att om folk flyttar hit ska de leva under samhällets regler och ha samma skyldigheter som vi andra – absolut. Men varför skulle vi som av slump bor här ha rätt att spela Gud över andra människor?

2006-12-28T14:46:00.000+01:00

Jag tillbringade förmiddagen uppe på radiohuset i Göteborg och intervjuades av Sisuradio, Sveriges Radios finska del. Jag fick en hel del frågor om min halvfinska bakgrund och ett par lite missnöjda blickar när jag inte svarade på finskt tilltal - eftersom min finska är minst sagt begränsad. Intervjun handlade om minoriteter, och den finska minoriteten framför allt. Eftersom Liberala ungdomsförbundet har viss vana i att jobba med just de nationella minoriteterna (vi engagerade oss i samernas rättigheter förra året) blev intervjun bra. Den finska minoriteten är den största i Sverige, med strax under 500 000 personer. Det är bara fem kommuner i Norrbotten där invånarna har rätt att använda finska i exempelvis myndighetskontakt, trots att arbetskraftsinvandringen förde mest finländare till Stockholm, Södertälje, Eskilstuna och inte minst min egen hemstad Göteborg. Jag tycker nog att det är lite konstigt att Sverige, som 1999 erkände de nationella minoriteterna, låter rättigheterna begränsas i landet - vilket Europarådets stadga om minoritetsspråk och ramkonvention för att skydda nationella minoriter inte gör. Dessutom görs det skillnad mellan olika nationella minoritetsgrupper gällande rätt till modersmålsundervisning.
Om man nu väljer att uttala ett skydd för ett minoritetsspråk bör man också skydda språket. Själv värnar jag inte speciellt hårt varken om finskan eller svenskan - det är kommunikationen i sig själv som är viktig. Men jag tycker det finns en poäng i att värna om minoritetsspråken av andra, mindre pretentiösa skäl - det påminner svenskarna om att vi inte alls är ett homogent land och aldrig varit det. Sverige och Finland gick olika vägar först 1809, innan dess talades finska i Sverige och svenska i Finland utan att det var något underligt. I Finland har man bejakat tvåspråkigheten - det gör man inte här. Nåväl - jag tycker nog att ett språk ska kunna skydda sig själv och inte behöva stöttas av politiska beslut. Men om man säger sig värna om minoriteterna bör man göra det. Dessutom finns problemen när de språkliga alternativen tar slut - exempelvis när finländare bosatta i Sverige blir gamla och går tillbaka till modersmålet. 2004 hade Sverige bara 19 ålderdomshem med finskspråkig personal och det innebär givetvis en isolering och ett problem att få sina rättigheter respekterade på gamla dar. (Problemet är givetvis lika oroande för andra minoriteter, men då den finska minoriteten är så stor och funnits så länge, är det definitivt talande även för de andra grupperna.) Jag minns själv hur det var när min morfar blev sjuk och glömde svenskan, och vilket främlingsskap det innebar eftersom jag inte pratar finska. Hur som helst, har man lovat något ska det hållas, så Sverige får skärpa sig när det gäller de nationella minoriteterna.

Jag fick tillfälle att prata om minoriteter vs majoriteten i samhället i övrigt också och den ideologiska vinklingen vi liberaler har, som handlar om statens begränsade men kraftfulla roll för att skydda just minoriteters intressen. Johanna, som syns på bilden, plockade dessutom upp min debattartikel som var inne i Göteborgs-Posten i dag angående moderaternas och socialdemokraternas flyktingpolitik och gav mig en chans att prata om den. Toppen!

2006-12-24T14:42:00.000+01:00

Traditionen i västdistriktet är stark - skramling före Kalle Anka är självklart. Uppslutningen i Göteborg var väl kanske inte så gigantisk - men stilig! Runt om i Väst skramlades det flitigt på flera andra håll, så distriktet höll fanan högt ändå och fick in en hel del, trots att "midvinternattens köld är hård..." knappast närmar sig. Det är svensk midsommarvärme i luften i Göteborg, och lika soligt. I år är det sjunde året jag skramlar för Jul Här Svält Där - ledsamt att se att det fortfarande behövs. På bussen hem träffade jag en kvinna som hjälp gömda flyktingar i flera år, genom sitt engagemang i kyrkan. Hon bad mig hälsa till alla tappra luffare! Så, från henne och mig: Tack och god jul!

2006-12-22T14:41:00.000+01:00

Blodbristen i landet är stor inför julhelgen och jag bestämde mig för att visa att civilsamhället kan och gick och lämnade blod. (Något alla som kan borde göra - en dag kan du behöva det! Och fundera på det där med organdonation när du ändå är igång!). Under besöket passade jag på att göra dagens realpolitiska gärning och diskuterade reglerna för blodgivning med sköterskan som tappade mig. Ett litet varningens finger här - givetvis är det inte personalen på blodgivningscentralen som bestämmer vilka som får lämna blod, det är Socialstyrelsen. Därför finns det ingen poäng att bråka med de snälla sköterskorna. Men det finns en poäng i att visa att det finns en debatt och folk som bryr sig. Därför diskuterade jag risken för HIV och hur man därför begränsar vissa riskgrupper att lämna blod, däribland män som har sex med män. För några månader sedan såg det ut som om homosexuella män skulle få ge blod - men efter påtryckningar vände hela processen, och i stället kommer det nu bli än mer restriktivt.
Här vill jag göra ett påpekande: Jag har den största respekt för en medicinsk avvägning. Det är ingen rättighet att ge blod, och det behöver inte innebära diskriminering att inte få göra det, om det är så att riskbedömningen är rimlig. Men det är den inte. Om man har ett test som efter viss tid visar om man är smittad eller inte så skyddar det den som får blodet. Att då säga att män som har sex med män aldrig någonsin får lämna blod, oavsett väntetiden, är inte bara ologiskt utan framför allt moraliserande. Det är som om Socialstyrelsen säger att homosexuella i större utsträckning skulle fuska med att göra testerna och vänta ut väntetiden än heterosexuella. Och det, det är bara unket och ledsamt!

2006-12-20T14:40:00.000+01:00

Morgonen tillbringade jag i Märsta med delar av LUF Stockholm. LUF:s största distrikt hade bestämt sig för att kombinera julglädje med verklighetsutflykt och samlat in över hundra julklappar till flyktingarna som sitter inlåsta på Migrationsverkets försvar och gjorde studiebesök. Asbra idé! Jag kan kanske inte böja sanningen så mycket som till att säga att julglädjen spred sig till förvarets personal (de som gjorde sitt bästa för att få oss att inse att förvaret, där regelbundna flyktförsök görs undan utvisningen som vissa kämpat i flera år mot, egentligen inte är ett fängelse utan en fritidsgård - "men med lite restriktiva öppetider".).
Dagen avslutades sedan med skramlande på Uppsalas gator, där folk var givmilda - tyvärr mest med enkronorna.

2006-12-08T14:38:00.000+01:00

Första bildblogginlägget någonsin här på sidan, fick Landskrona besök. Distriktsordförande Alma Tabak, förbundssekreterare Jimmy Drushammar och undertecknad gjorde en räd i staden där Sverigedemokraterna gått fram oroväckande starkt.
Givetvis besökte vi Torkild Strandberg, Fp:s starke man, och fråga honom om hur utanförskapet i Landskrona ska brytas och Sd behandlas. Men framför allt passade vi på att göra lite handlingskraftigt värderingsarbete och gick ut med flyktingfondens bössor och pratade flyktingpolitik. Det var kanske inte den vänligaste skramlingsstaden jag varit i - men Alma lyckades ändå göra stor succé och ska ha en eloge för sitt skramlande! - medan jag blev bortkörd från den lokala livsmedelsaffären. Ledsamt - men lärorikt. Landskrona, vi kommer tillbaka!